Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/250

Depa riementa- chefen. 33 Kungl. Maj:ts proposition nr /:- tydligande syfte bibehållit gällande lags uttryckssätt. Tvånget beskrives i första stycket såsom våld å person eller hot som innebär trängande fara. Lika med våld skall emellertid enligt tredje stycket i förslaget anses åtgärd varigenom någon försättes i vanmakt eller annat sådant tillstånd. De brott medelst råntvång, vilka straffbeläggas såsom rån, äro enligt kommittéförslaget, liksom enligt gällande lag, först och främst stöld samt motvärn mot den som vill återtaga stulet gods. Vidare avses vissa fall av förmögenhetsöverföring, som likna utpressning utom så till vida att råntvång kommer till användning. I gällande lags rånbestämmelser nämnes av sådana fall allenast avtvingande av skuldebrev, kvitto eller annan dylik handling. Kommittén har föreslagit en utvidgning till varje framtvingande medelst råntvång av handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Straffet för rån är nu för vanliga fall straffarbete från och med två till och med åtta år med möjlighet att vid synnerligen mildrande omständigheter nedsätta det till ett års straffarbete. För vissa särskilt angivna grövre fall stadgas straffarbete på livstid eller från och med fyra till och med tio år; kom svår kroppsskada av gärningen, användes pinliga medel eller var gärningen sjöröveri, är straffet straffarbete på livstid eller i tio år och, där någon blivit så våldförd att han därav ljutit döden, straffarbete på livstid. Kommittén har föreslagit att straffet för vanliga fall bestämmes till straffarbete från och med ett till och med åtta år men, där någon blivit så våldförd att han därav fått döden eller svår kroppsskada, till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år. Fångvårdsstyrelsen har erinrat om att ungdomsfängelse icke må användas där enligt lag å brottet lägst kan följa straffarbete i fyra år eller däröver och att de fall av rån, för -vilka gällande lag stadgar en strängare straffskala än den vanliga därför äro undantagna från tillämpning av ungdomsfängelselagen. Fångvårdsstyrelsen har framhållit att i den mån de kvalificerade fallen minskats enligt kommittéförslaget ungdomsfängelselagen erhåller ökad tillämplighet. Svea hovrâtt har dragit i tvivelsmål omri straffskalan för råmnord borde ingå så lågt minimum som straffarbete i sex år. Kommitténs förslag att sammanföra och förenkla de nuvarande vidlyftiga bestämmelserna om rån synes motiverat. Enär även rån som icke lett till döden eller svår kroppsskada torde kunna vara av så grov beskaffenhet att den föreslagna strängare straffskalan bör komma till användning, har emellertid denna gjorts tillämplig även i det fall att rånet eljest är att anse såsom grovt. Härigenom vinnes också att en förhöjd straffskala kan på grund av bestämmelsen i 4 kap. 14 § i förslaget bliva tillämplig vid återfall. Att såsom ifrågasatts i ett yttrande stadga ett högre minimum än sex års straffarbete för det fall att rånet medfört döden synes icke tillrådligt med hänsyn till att den dödliga utgången understundom kan vara att tillskriva olyckliga omständigheter. 6 §. Enligt 10 kap. 20 § i gällande lag skall den, som griper Konungens befallningshavande i ämbetet i ty att han pantar något till sig eller egenmaktigt