256 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. personer har uträknats. Personerna ha för - betstabellerna fördelats efter de på personerxiârfillåigilgååiel itirälflåiicfuäërâåFörhållandet mellan antalet brottmål och antalet personer har för var. därvid erhållen grupp antagits vara lika med den för domstolen enligt v.-få förut sagts, uträknade relationen mellan hela antalet mål och hela zintalet personer. I likhet med vad som sker i processtatistiken har här såsom regel räknats med ett mål för varje nummer i domboken. Den nyss antydda svårigheten att i saköreslängderna särskilja de olika målen föranledes av den vid flera domstolar tillämpade metoden att under ett och samma domboksnummer sammanföra flera mål, vilka av domstolen handlagts vart för sifl (t. ex särskilda mål rörande olika personers ansvar för fylleri). För sådåna fall har undantag gjorts från nyssnämnda regel. De brott, för vilka ansvar yrkats, äro icke alltid i materialet så noggrant angivna till sin beskaffenhet, att man med ledning därav kunnat fördela målen på de av lagrådet angivna fyra grupperna. Det har därför i åtskilliga fall varit nödvändigt att räkna med alternativa möjligheter. Matematiskt sett skulle målen för varje domstol, om man utgår från nämnda gruppers kännetecken, kunna tänkas bilda 16 (= 2*) olika massor enligt följande schema: Massa nr med endast 1:a gruppens kännetecken " " " " 223. " " " " 2 326 > " " 4:6 " )) " alternativt 1:a och 2:a gruppernas kännetecken >, " 123 " 3:8 " " " " 1:a > 4:e >, " " 2:a 3:e " " " 2:a 4:e " " " " 3:6 " 4:6 " " " " 1:a, 2:a och 3:e gruppernas kännetecken " 1:a, 2:a " 4:e " " " " lfa, 313 " 4:6 )) 5) " " 2:a, 3:e " 4:e " " " " lza, 2:a, 3:e och 4:e gruppernas kännetecken " 16 samtliga mål VVV VV \]Ö7Q7Y|.§QQ@p..A VV/ V V vv W V V V šå V V V V v v
- -l"F-"l-4P-*P-1
ÖIPPOOIQP-*@§D% v v v vv VV VV V V Var och en av femte t. o. m. femtonde massorna skulle alltså utgöras av mål, bestämda av alternativa kännetecken till ett antal av 2, 3 eller 4. Det har visat sig, att det för en fullständig fördelning av målen, såsom de ur här ifrågavarande synpunkt kunnat bestämmas, i första hand varit nödvändigt att utöver de av lagrådet angivna 4 grupperna taga i anspråk 9 grupper, motsvarande de förenämnda massorna nr 5-11 samt nr 14 och 15. Den av lagrådet angivna gruppindelningen hänför sig till maxima i de för de särskilda brotten stadgade strafflatituderna. Avgörande för ett visst brottmåls klassificering är sålunda, att talan i målet gått ut på ansvar enligt en strafflatitud, vars maximum utgör l. straffarbete i två år eller därutöver, 2. straffarbete under två år, 3. fängelse eller 4. böter. Där i ett och samma mål talan förts om ansvar efter flera olika latituder, är den av dessa, som har det högsta maximum, avgörande för målets placering. Avsättning och suspension ha jämställts med fängelsestraff. Vid klassificeringen har måst särskilt uppmärksammas givna stadganden om straffskärpnings- och straffminskningsgrunder, d. v. s. omständigheter som skola medföra, att en brottslig gärning av viss art bestraffas efter en
