Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/632

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. annat antogs år 1915 lag om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken, varigenom rätten att fullfölja talan till högsta domstolen begränsades. För påskyndande av rättsskipningen vid underrätt å landet, särskilt i avseende å orter med mera sammanträngd befolkning, tillkom år 1918 en lag om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden. Förvaltningen av domsagorna ordnades genom en samma år i administrativ väg utfärdad stadga, vilken jämväl innehöll bestämmelser om domsagas kansli, Nya författningar i ämnet utfärdades 1920, 1925 och 1933. År 1919 genomfördes en lag om fri rättegång, i samband varmed lagen om rättegångsbiträde åt häktad reviderades. Slutligen må nämnas, att år 1922 tillkom en lag om tiden för företagande av rannsakning med häktad. Processkommissionens förslag. Arbetet på en allmän rättegångsreform återupptogs år 1911, då riksdagen beviljade medel för en förberedande utredning angående en dylik reform. Syftet med denna utredning var att lämna en allsidig belysning av de särskilda processuella frågor, vilka måste upptagas till övervägande, ävensom att anvisa den eller de möjliga utvägarna för dessa frågors lösande under de i vårt land givna förhållandena. Utredningsarbetet uppdrogs åt en för ändamålet tillsatt kommission (pro- cesskommissionen). Tillika tillkallades en representant för lantdomarna och en för stadsdomarna ävensom ett antal företrädare av skilda lekmannaintressen att med kommissionen överlägga om principerna för den blivande domstolsorganisationen och de allmänna grunder i övrigt, på vilka en rättegångsreform borde byggas. Processkommissionen avslutade sitt -arbete 1926. Det då avgivna betänkandet (Statens off. utredn. 1926: 31-33) innefattar tre delar behandlande domstolsförfattningen, rättegången i brottmål och rättegången i tvistemål. Kommissionen förordade en allmän reform av rättegångsväsendet. I enlighet med de givna riktlinjerna har kommissionen ej utarbetat förslag till lagtext, utan betänkandet utgör en resonerande framställning angående de grunder, som enligt kommissionens tanke böra läggas till grund för en allmän processreform. Betänkandet är inom de olika avdelningarna uppdelat i kapitel, och varje kapitel avslutas med en punktvis gjord sammanställning av kommissionens förslag. Vid betänkandet äro fogade yttranden av de för överläggningar tillkallade domstolsrepresentanterna och lekmännen. Förtjänster och brister i nuvarande rättegångsväsen. I inledningen till sitt betänkande lämnar processkommissionen en redogörelse för de viktigaste bristerna i vårt rättegångsväsen. Kommissionen erinrar därvid om att man vid ett angivande av de allmänna krav, som böra ställas på en god rättegångsordning, plägar säga, att den skall garantera rättsskipningens säkerhet, skyndsamhet och billighet. Till en viss grad äro emel