Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 301 -Processkommissionens förslag, att den förberedande behandlingen skall, alltefter domarens beprövande, kunna anordnas antingen såsom ett eller flera sammanträden med muntlig förhandling eller såsom skriftväxling och att förberedelse, som inletts i den ena formen, skall kunna övergå i den andra, har i allmänhet lämnats utan erinran. Advokatsamfundet, med understöd av lagrådet, uttalar den förmodan, att förberedande behandlingen lämpligen alltid bör inledas med ett sammanträde för muntlig förhandling. Förundersökning i brottmål. Vad angår förslaget om förundersökning i brottmål tillstyrkes allmänt, att förundersökningen skall ledas av åklagaren. En avvikande ståndpunkt intager dock justitiekanslersämbetet, som förordar rättslig förundersökning under ledning av en domare eller, om detta ej skulle bifallas, att undersökningen får ankomma på polismyndighet under mera ingående domstolskontroll. Från flera av de granskare - bland andra Göta hovrätt, skånska hovrätten och häradshövdingföreningen - som biträda kommissionens principståndpunkt, göres den erinran, att åklagaren, särskilt statsåklagaren, bör äga större självständighet med avseende å häktning och andra straffprocessuella tvångsmedel än förslaget medgiver och sålunda rättens kontroll inskränkas. Lagrådet anser domstolskontrollens omfattning böra bero på hur kvalificerad åklagarkåren blir och vilka garantier kunna erhållas för att en duglig och nitisk uppsättning "av försvarsadvokater är att tillgå samt erinrar om frågans samband med de blivande reglerna om försvarares frihet att följa undersökningen och konferera med den misstänkte. Huvudförhandlingen. Om sålunda den grundtanken i processkommissionens förslag, att förfarandet bör koncentreras och såsom medel härför en förberedande förhandling införas, på det hela mottagits välvilligt, har mera kritik väckts till liv av de föreslagna reglerna beträffande huvudförhandlingens närmare utformning. Såsom förut erinrats innebär förslaget bland annat, att parterna skola muntligen utföra sin talan. Skrift må ej ingivas eller uppläsas, part likväl obetaget att uppläsa sina yrkanden och- att vid sin muntliga sakframställning begagna skriftliga anteckningar till stöd för minnet, när så erfordras. Svea hovrätt synes ej ha något att erinra mot vad sålunda föreslagits. Göta hovrätt däremot finner parterna väl böra muntligen framställa saken men ej vara uteslutna från möjligheten att hänföra sig till skrifter. Skånska hovrätten anser part böra få uppläsa skriftligt anförande. I samma riktning uttalar sig häradshövdingföreningen; skrift bör ej utan vidare få ingivas och biläggas handlingarna, men det bör stå i parts skön att uppläsa skrift eller redogöra för dess innehåll och sedan få skriften räknad till processmaterialet. Upplåsning bör dock endast förekomma undantagsvis. Professorn Kullenberg betonar, att denna punkt i underrättsförfarandet kanske är den, där reformbehovet gör sig starkast gällande, och påyrkar otvetydiga,
Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/667
Den här sidan har inte korrekturlästs