Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/722

356 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. de tillräckliga skäl sålunda knappast föreligga att redan nu, då jämväl andra spörsmål, som ägde samband med denna fråga, såsom uppbördsreformen, stode på dagordningen, härutinnan skrida till en mera genomgripande reform. Då det dessutom syntes angeläget att icke fördröja rättegångsreformens genomförande genom vittgående organisatoriska ingrepp, som icke omedelbart påkallades av det nya förfarandet, borde jämväl med åtgärder på detta område tillsvidare anstå. Vid lagstiftningsarbetets fullföljande kunde emellertid uppenbarligen komma under omprövning att från överexekutor överflytta vissa grupper av ärenden, som med hänsyn till sin beskaffenhet åorl: i högregrad ägnade att handläggas av domstol än av administrativ mynrg et. I fråga om utbildnings- och befordringsgången på domarbanan yttrade departementschefen, att den nya rättegångsordningen nödvändiggjorde ganska väsentliga avvikelser från vad nu vore vanligt. Detta sammanhängde i främsta rummet därmed, att de egentliga domarbefattningarna icke kunde i samma utsträckning som nu tagas i anspråk för aspiranternas utbildning. Detta gällde särskilt i de fall, då domstolen, såsom häradsrätten, bestode allenast av en lagfaren domare och å denne alltså måste uppställas särskilt stora krav å juridisk insikt och erfarenhet. I fråga om de kollegiala domstolarna, rådhusrätterna och hovrätterna, gjorde sig betänkligheter mot anlitande av bisittarplatserna i utbildningssyfte mindre gällande, även om det vore uppenbart, att jämväl härvid stor återhållsamhet måste iakttagas. Departementschefen angav vissa riktlinjer för utbildnings- och befordringsgången. Liksom för närvarande borde domaraspirantens första utbildning vara förlagd till underrätten och avse att ge honom en inblick i dess olika arbetsuppgifter. Han komme där i första hand att biträda sekreteraren och häradshövdingen i deras göromål. Därefter borde det kunna anförtros honom att vid ledighet för sekreteraren upprätthålla dennes befattning, dock utan befogenhet att såsom ordförande i häradsrätten handlägga rättegångsmål. Efter denna första tjänstgöring, som helst borde uppdelas å häradsrätt och rådhusrätt och som beräknades taga en tid av tre år, skulle övergång ske till hovrätt. Den första tjänstgöringen i hovrätten borde avse biträde vid hovrättens protokoll och å hovrättens olika expeditioner samt vid uppsättande av promemorior åt hovrättens referenter i mål, i vilka tjänstemannaföredragning ägde rum. Efter någon tid kunde åt aspiranten överlämnas föredragning inför hovrätten av sådana mål och efter hand utförande såsom fiskal av åklagartalan i enklare brottmål. Tjänstgöringen i hovrätten, som borde omfatta en tid av minst ett år, borde äga karaktären av ett prov, varigenom hans lämplighet för domarkallet närmare utröntes. Genomgången härav borde berättiga honom till förordnande som sekreterare vid häradsrätt. Sådant förordnande borde i allmänhet avse en tid av minst tre år. Såsom sekreterare vid häradsrätten hade han att förestå kansliets expedition, deltaga i eller på eget ansvar förrätta till inskrivningsväsendet hörande göromål samt efter häradshövdingens anvisning biträda honom vid beredandet