Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/726

359 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. dersökning verkstållts genom polis- och åklagarinyndigheternas försorg - mera koncentrerat. Beträffande dessa iiiål gjorde sig emellertid andra olägenheter gällandc. F örundersökningen och användningen av de i samband därmed stående tvångsmedlen, såsom häktning, anhållande och husrannsakan, vore endast delvis reglerade genom lag. Avsaknaden av bestänimelser i dessa ämnen medförde visserligen för polis och åklagare möjlighet till ett smidigt tillvägagångssätt men innebure samtidigt en viss fara. Å ena sidan kunde bristen på fasta gränser för myndigheternas befogenliet medföra vådor för den enskildes säkerhet och utredningens opartiskhet. Dessa vådor bleve än större därigenom, att det vid förundersökningen upprättade protokollet stundom lades till grund för protokollföringen vid domstolen och därmed även för domstolens på protokollen grundade avgörande i målet. Å andra sidan kunde saknaden av lagbestämmelser försvåra ett verksamt efterspanande och beivrande av brott. Märkas borde även, att handläggningen vid domstol av grova brottmål ej sällan ägde ett så starkt inkvisitoriskt drag, att domstolens opartiskhet eller i allt fall allmänhetens tilltro till domarens objektivitet råkade i fara. V Vidare yttrade utskottet: l nära sammanhang med uppskovsväsendet står det vid underrätterna tillämpade protokollariska systemet, enligt vilket till grund för domen lågges allenast vad som influtit i domstolens protokoll. Ofta kan protokollet giva endast en ofullständig bild av det verkliga händelseförloppet. Detta gäller särskilt beträffande viktiga delar av bevismaterialet. Härtill kommer såsom lagrådet påpekat, att protokollen, vilka understundom uppsättas lång tid efter handläggningen och utan att parterna äga möjlighet att verksamt kontrollera protokollföringen, ej sällan brista i fullständighet och korrekthet. Stundom kan visserligen den i protokollen intagna redogörelsen fullständigas genom domarens minnesbild av processens förlopp, men denna möjlighet står i regel ej öppen i de fall, då lång tid förflutit mellan handläggningen och domen, och är helt utesluten, då domaren ej själv övervarit den handläggning protokollet avser. Ett viktigt hinder för vinnande av fullständig och tillförlitlig utredning inför rätta möter vidare i de bestämmelser, som gälla rörande bevisningen. Visserligen har en del av den legala bevisteoriens regler genom rättstillämpningen satts ur kraft, men de alltjämt gällande föreskrifterna om vittnesjäv begränsa i hög grad det bevismaterial, som får förebringas. Beträffandede grova brottmålen är denna begränsning av mindre betydelse, då jävigavitt- nen där pläga höras upplysningsvis, men i andra mål medföra vittnesjaven ej sällan, att domstolen är förhindrad att höra de personer, som sitta inne med de bästa upplysningarna i saken. Härmed sammanhänger, att 1 dessa mål förhör med part i alltför ringa utsträckning anlitas. för sanningens utforskande. Parterna kallas endast sällan att komma personligen tillstades, och verksamma medel saknas att förmå dem att i sina utsagor -hålla sig till sanningen. Förebringandet av fullständig bevisning försvåras vidare genom bristen på bestämmelser om skyldighet för part eller annan att forete- skriftlig handling, som äger betydelse för utredningen. Den i många fall tillampade ordningen för inhämtande av sakkunnigas Yttrande kan ißkš a-}1S6S trygga opartiskhet och tillförlitlighet. Tillkallade sakkunniga fatta ej sallan sasom sin uppgift att biträda den part, som åberopat dem. o - De anmärkningar, som sålunda kunna riktas mot rättegången" vid underdomstolarna, äga i stor utsträckning giltighet även beträffande forfarandet 1