Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/801

Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 435 ständigheter vadesvaranden vill anföra. Hovrätten äger förordna om ytterligare skriftväxling, om det erfordras, och därvid särskilt angiva, i vilket avseende part skall yttra sig; mer än ytterligare en skrift från varderasidan får dock icke växlas, om ej särskilda skäl föreligga till annat. Finnes för målets beredande erforderligt, att part eller annan höres muntligen, äger hovrätten meddela bestämmelse därom. I målets beredande ingår i hovrätten liksom i underrätten inhämtande av yttrande av sakkunnig, föreläggande för part eller annan att förete skriftligt bevis eller föremål, upptagande av bevisning utom huvudförhandlingen eller annan förberedande åtgärd. Under målets beredande äro parterna skyldiga att uppgiva de nya bevis de vilja åberopa i hovrätten. Beträffande den redan i underrätten förebragta bevisningen föreligger uppgiftsskyldighet allenast för det fall, att parten vill, att vittne eller sakkunnig eller part under sanningsförsäkran skall höras inför hovrätten eller syn å stället hållas. Han skall i detta fall angiva skälen för sin begäran. Part skall ock uppgiva, om han vill, att motparten skall höras personligen. Sedan målets beredande avslutats, utsättes, om huvudförhandling skall hållas, tid för denna, varjämte parter och andra, som skola infinna sig, kallas. Vadekäranden i tvistemål skall liksom enskild vadekärande i brottmål alltid föreläggas att komma tillstädes vid påföljd att hans vadetalan eljest förfaller. Skall han infinna sig personligen, utsättes därjämte vite. Vadesvaranden i tvistemål och enskild vadesvarande i brottmål kan föreläggas vite. Skall han infinna sig personligen, skall föreläggandet avse hans personliga inställelse; är det den tilltalade, som skall inställa sig personligen, kan hovrätten omedelbart förordna om hans hämtande. Är uppenbart, att svarandens inställelse är påkallad ej i motpartens utan i hans eget intresse, erfordras ej, att särskild påföljd utsättes; det är tillräckligt, att svaranden i kallelsen erinras om att målet kan avgöras utan hinder av hans utevaro. Enligt förslaget är den tilltalade skyldig att vid huvudförhandlingen infinna sig personligen, om han blivit dömd till straffarbete för brottet eller anledning förekommer till ådömande av sådant straff samti andra fall om hovrätten finner det erforderligt. Är den tilltalade anhållen eller häktad, har hovrätten att förordna .om hans inställande. Som redan framhållits utgör svarandens utevaro .ej hinder for förhandling och målets avgörande; hovrätten kan emellertid soka framtvinga hans inställelse genom högre vite och i vissa fall förordnande om hans "hämtande. Vadekärandens utevaro medför alltid förlust av vadetalan. Installer han sig genom ombud, ehuru personlig inställelse fåišåigivå1å1:lo:ä:l:S:ñelira: Emellertid ej som utebliven. Rätten kan då ans c u o " " - . - fall kan hämtning ske. De ifrågavlåiašiiâtpoä:flöljc(i::i1:ggäafl:il(icgl::: xiiisiia å åklagaren; hans inställelse är en honom åliggande tjäiisteplikt ochphan: utevaro utgör alltid hinder för förhandlingen. 3 Huvudföfhflndlingen i hovrätt är i övrigt i allt väsentligt ordnad efter samma grunder som huvudförhandlingen i underrätt. Förhandlingen inledgs maj att underrättens dom uppläses samt vadekäranden uppgiver, i vilken dej