Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/866

5OO Kungl. Maj:ts proposition nr 5. Vad lagrådet hemställt i fråga om avfattningen av 3 § första stycket och 6 § har iakttagits. Dessutom har jämkning ägt rum i 7 §. 17 kap. Uti 5 § behandlas de fall, då s. k. mellandom må meddelas. Enligt andra stycket får sådan dom på kärandens begäran meddelas, då i mål, vari talan föres om fullgörelse, såväl skyldigheten att fullgöra som fullgörelsens storlek äro stridiga och rätten tillika med hänsyn till utredningen finner lämpligt, att dessa frågor avgöras var för sig; särskild dom kan då givas över skyldigheten att fullgöra. Har sådan mellandom meddelats, äger rätten förordna, att målet i övrigt skall vila till dess domen vunnit laga kraft. Förslaget har i denna del lämnats utan anmärkning av tre av lagrådets ledamöter, varemot en ledamot i anslutning till den mening, som av honom framförts vid 16 kap. 2 §, hemställt, att mellandom i nu åsyftade fall icke finge givas mot svarandens bestridande. Till stöd för sin ståndpunkt har denne ledamot anfört att - även om omröstningsregeln i 16 kap. 2 § behölles oförändrad - den möjligheten förelåge, att ett mål kunde erhålla olika utgång allt efter som mellandom enligt andra stycket i 5 § meddelades eller ej. Detta berodde enligt samme ledamots uppfattning på att vad enligt 16 kap. 2 § skulle bliva föremål för omröstning vore varje s. k. omedelbart relevant rättsfaktum, under det att mellandomen gällde den mera generella frågan huruvida fullgörelseskyldighet förelåge, Enligt min mening torde en sådan tolkning av stadgandet i 16 kap. 2 .§ icke överensstämma med detta lagrums innebörd. Väl är det riktigt, att särskild omröstning enligt nyssnämnda lagrum skall avse huruvida den omständighet, som käranden åberopar, faktiskt föreligger, men omröstningen innefattar även frågan om denna omständighets rättsliga betydelse; över båda dessa frågor skall röstas i ett sammanhang. Om sålunda käranden som grund för skadestånd åberopat skadegörande handling, skall genom omröstningen fastställas ej blott om svaranden företagit handlingen utan ock huruvida detta förhållande är av den rättsliga beskaffenhet, att det utgör grund för skadestånd. Omröstningsresultatet blir alltså detsamma vare sig mellandom meddelas eller ej. Grunden för den framställda anmärkningen torde med den nu angivna tolkningen alltså förfalla. Med hänsyn härtill finner jag mig icke böra frångå förslaget i denna del. Vid 7 § har lagrådet hemställt om en förenkling av stadgandet i första stycket tredje punkten, enligt vilket det åligger rätten att i domen upptaga förutom parternas yrkanden och de omständigheter, varå de grundats, även invändningar samt parternas yttranden över framställda yrkanden och invändningar; stadgandet borde enligt lagrådets mening begränsas att avse allenast parternas yrkanden och de omständigheter, varå de grundats. Med hänsyn till domens betydelse för parterna och då domen för dessa i stor utsträckning torde komma att ersätta det nuvarande protokollet, anser jag mig icke kunna tillstyrka en så långt gående begränsning. Däremot synes ur redogörelsen en.-