Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/877

- Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 511 mätningen äga rum först sedan det blivit klart, för vilket brott straff skulle ådömas; det nu tillämpade förfarandet ledde till att olika ledamöter vid meningsskiljaktighet angående brottsrubriceringen utmätte straffet efter olika straffskalor. Vad detta förhållande angår torde emellertid enligt min mening böra uppmärksammas, att även med den av lagrådet förordade omröstningsregeln en dylik situation ej alltid kan undgås. Såsom även inom lagrådet framhållits bör särskild omröstning icke äga rum om straffskärpnings- eller strafflindringsgrunder. Huruvida förhandenvaron av en sådan grund lett till att gärningen i strafflagen hänförts till en särskild brottstyp, torde i många fall ha berott på rent praktiska synpunkter. Härtill kommer, att vid bedömande av den tilltalades straffvärdighet intresset i främsta rummet knyter sig till frågan om arten och graden av den reaktion, som med hänsyn till den tilltalades person och andra omständigheter för varje domare framstår som lämpligast; vid detta bedömande är spörsmålet, om gärningen är att hänföra till en viss brottstyp, oftast beroende av olika åsikter i bevisfrågan. Skiljaktigheter i sistnämnda fråga torde icke lämpligen böragöras till föremål för särskild omröstning. Vad lagrådets flertal anfört därom, att även enligt beredningens förslag särskild omröstning i skuldfrågan skall äga rum vid samman- träffande av brott, torde i detta hänseende icke få tilläggas avgörande betydelse. Som jag redan antytt är i detta fall i själva verket fråga om olika käromål. På grund av det nu anförda har jag ansett tillräckliga skäl icke föreligga att på denna punkt biträda den gjorda hemställan. Den särskilda omröstning, som även enligt min mening bör äga rum om straffriförklaring på grund av otillräknelighet, torde böra ordnas på samma sätt som särskild omröstning vid bestämmande av påföljden enligt 2 § tredje stycket. Straffriförklaring börhärvid, som ock inom lagrådet antytts, ur omröstningssynpiunkt likställas med skyddsåtgärd. Detta innebär, att i fall, då någon eller några av rättens ledamöter vid den första omröstningen i sakfrågan, som i regel bör omfatta såväl skuldfrågan som påföljden, röstat för straffriförklaring, ny omröstning skall, om det erfordras, äga rum i tillräknelighetsfrågan. Komma vid denna de som röstat för straffriförklaring i minoritet, skola de därefter. deltaga i påföljdens slutliga bestämmande. Då vid sammanträffande av brott särskild omröstning skall äga rum i skuldfrågan, skall med den angivna utgångspunkten, att straffriförklaring skall likställas med skyddsåtgärd, i denna omröstning icke ingå tillräknelighetsfrågan; denna bör tagas upp till omröstning först vid bestämmande av påföljden. Det ändrade innehåll, som 2 § i nu angivna delar bör erhålla, torde lämpligen böra komma till uttryck på det sätt, att dels i tredje stycket som sista punkt intages att vad där sagts om skyddsåtgärd även skall gälla fråga, huruvida den tilltalade på grund av otillräknelighet är fri från straff, och dels i sista stycket föreskrives, att den, som röstat för frikännande på annan grund än att den tilltalade varit otillräknelig, skall anses ha biträtt den för den tilltalade lindrigaste meningen. I samband härmed har avfattningen av andra stycket något jämkats.