Fredagen den 18 juni 1948. Nr 24. 139 Svar på interpellation ang. rätt för skoldistrikt med lägre skolformer att vid införande av det sjunde skolåret anställa särskild lärare för en centraliserad sjunde klass, m. m. Iigen komma att uppgå till 24-30 elever. Annars räknade man med att en sammanslagning av småskolorna skulle kunna öka möjligheterna att få till stånd en centraliserad sjunde klass genom att antalet lårarkrafter då ej behövde ökas. Efter dessa preludier gjorde man hos skolöverstyrelsen en skriftlig förhandsförfrågan om utsikterna att erhålla statsbidrag till en centraliserad sjunde klass. I skrivelsen lämnades alla nödiga uppgifter om barnantal, behovet av skollokaler, skolskjutsar o. s. v. I det svar man fick meddelades helt kort, att det inte förelåge några hinder för en övergång till 7-årig kurs inom den nuvarande skolformens ram. Om i trots härav en centralisering skulle kunna komma i fråga, finge bedömas, då organisationsplan ingavs och statsbidrag söktes. Man sökte på nytt kontakt med folkskolinspektören, men denne ansåg sig inte kunna tillstyrka annat än bibehållande av skolformen. I detta läge ansågo skolstyrelserna, att det var tämligen lönlöst att upprätta någon organisationsplan för en centraliserad sjunde klass och att begära statsbidrag. Resultatet blev att Gökhems skoldistrikt beslöt lägga sjunde klassen till klasserna 5 och 6, Ullene lade sjunde klassen till de fyra andra klasserna i folkskolan, sedan en ansökan om anstånd med införandet av Sjunde skolåret blivit av Kungl. Maj:t avslagen. I sitt svar har statsrådet lämnat värdefulla upplysningar om den praxis, som skolöverstyrelsen tillämpar vid bedömandet av centraliseringsfrågan. Jag frågar mig nu, varför skolöverstyrelserna inte genom folkskolinspektören i det här aktuella fallet kunnat få del härav, ty ett sådant meddelande skulle säkerligen ha lett till att man kunnat ordna frågan på ett ganska tillfredsställande sätt. I stället har man nu i dessa skoldistrikt fått det intrycket. att så snart det gäller att förbättra landsbygdens skolor så bär det emot vart man än vänder sig utan att man får veta varför. Sådant skapar undran och missnöje. Man undrar också, hur det skall kunna skapas en 9-årig skola när så stora svårigheter möta att i landsbygdens skoldistrikt på ett tillfredsställande sätt åstadkomma en 7-årig folkskola. Beträffande förbättringen av skolformerna måste det med tillfredsställelse noteras, att interpellationssvaret ger vid handen, att man inför dessa centraliseringsfrågor ställer sig betydligt vålvilligare nu än tidigare. Men detta rimmar ganska illa med de informationer, som dessa båda skolstyrelser fått av folkskolinspektören, som fått det intrycket från allmänna inspektörsmötet i början av året att tongångarna voro ytterligt pessimistiska i fråga om förbättringen av landsbygdens skolförhållanden. Det sades i det sammanhanget, att situationen blivit ogynnsammare på sista tiden; det skulle ha varnats för en forcering av centraliseringar o. s. v. Om interpellationssvaret kan bidraga till att de skoldistrikt, där denna fråga är aktuell, bli bättre informerade om de verkliga möjligheterna att få skolfrågan ordnad på ett tillfredsställande sätt, så har detta givetvis sin stora betydelse. Jag ber därför att ännu cn gång få tacka herr statsrådet för svaret. Överläggningen var härmed slutad. §6. Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande proposition, nr 296, angående godkännande av en mellan Sverige och Turkiet träffad handelsöverenskommelse. §7. Föredrogos, men bordlades åter utrikesutskottets utlåtanden nr 13"-15,
Sida:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu/139
Den här sidan har inte korrekturlästs