Sida:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu/17

Tisdagen den 15 juni 1948. Nr 24. 17 Svar på interpellation ang. folkskolans lokalbehov. miljoner eller låt mig säga 30 eller 40 miljoner med de 11/, miljard kronor som jag kommer till, när jag söker överblicka det aktuella behovet på folkskolans område. Då frågar man sig: Vad är anledningen till denna radikala förändring? Den främsta anledningen är uppenbar för alla. Det är den oerhört starka ökning av nativiteten som har inträffat. 1934 års folkskolesakkunniga arbetade, när nativiteten var i ett bottenläge. Under åren 1933, 1934 och 1935 föddes i Sverige varje år bara knappt 85 000 barn. Under de senaste fem åren ha födelsesiffrorna legat över 130 000, dvs. det har skett en stegring på mer än 50 %. Det är då klart, att det måste bli ett oerhört stort behov av nya skollokaler. Den väsentligaste anledningen härtill är alltså denna radikala förändring i skolbarnens antal och inte några försummelser av det ena eller andra slaget. Under 1930-talet sörjde vi över att det föddes så få barn. Vi ha, kan man säga, blivit bönhörda i hög grad, när vi önskat flera barn. Nu ha vi det besvärligt, men för min del tror jag inte, att besvärligheterna äro större än att vi kunna bemästra dem. Det finns emellertid en annan anledning till det ökade behovet av skollokaler, och det är en stegring av intresset för folkskolan, inte minst på landsbygden. Jag såg häromdagen, att SLU gjort ett uttalande, att man önskade att den kulturella upprustningen skulle fullföljas för landsbygdens del. För den som står i ledningen för skolväsendet måste det kännas som en glädje, att man trots svårigheterna på landsbygden har ett så starkt, mången gång nyvaknat intresse för folkskolan, ett intresse som tar sig form i nya skolbyggnader och centralisering av de högsta klasserna. Sedan skall jag tillåta mig att nämna några siffror för att visa, att jag, när jag här talar om att man tar bostadskvoten i anspråk för skolbyggnader, inte bara rör mig med allmänna talesätt. Det är ett par månader sedan departementet började underhandla med städerna om att de skulle släppa till av sin bostadskvot till skolbyggnader. Under den tid som gått har man fått städerna att ta nära 6 miljoner kronor. Det är exakt 245 lägenheter och 5854000 kronor. Det rör sig här om betydande belopp, som i hög grad äro ägnade att lätta situationen på skolbyggnadsfronten. I ytterligare ett fall har en överenskommelse träffats med en kommun, där man skall ha ett stort skolbygge på skolbyggnadskvoten, –att en småskoleflygel för drygt en halv miljon kronor skall upptagas i bostadskvoten. Slutligen pågå förhandlingar med en av våra största städer om att staden skulle släppa till minst två miljoner av sin bostadskvot och maximalt något över tre miljoner kronor. Om jag lägger samman allt detta, så kommer jag till det resultatet, att man kan säga, att städerna av sina bostadskvoter ha tagit eller beräknas inom den närmaste tiden taga mellan åtta och nio miljoner kronor till uppförande av skollokaler, och det är, jag upprepar det ännu en gång, ett ganska avsevärt belopp. Interpellanten vill – och det är rätt naturligt med hänsyn till interpellationens avfattning – gärna trycka på att landsbygden har det sämre ställt än städer och tätorter. Jag vill då erinra om att i det svar jag lämnade angavs, att av 152 byggnadsföretag 56 voro belägna i städer och tätorter – observera inte bara i städer utan också i tätorter - men 96 på rena landsbygden. Antalet byggnadsföretag på rena landsbygden är alltså i det närmaste dubbelt så stort som det för städer och tätorter. Nu har arbetskraften i departementet varit så hårt belastad, att jag inte har kunnat låta göra en undersökning om den totala summan av byggnadskostnaderna i de båda fallen. Jag skulle tro att en skolbyggnad i städerna i allmän2 –Andra kammurens protokoll 1948. Nr 2/f.