Sida:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu/30

30 Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Anslag till universitetssjukhusen. blivit i år, trots den av statens lönenämnd verkställda utredningen med klart positiva förslag! Man vågar nog inte hoppas allt för mycket på vad utskottet "förutsätter". Om det av någon anledning, som jag icke känner, var omöjligt att i år framlägga förslag beträffande kuratorer, anställda vid fångvårdsanstalterna, och socialassistenter, anställda vid rättspsykiatriska undersökningsstationer, borde väl ändå inte kuratorerna vid universitetssjukhusen lämnas utanför, när man nu vidtar en hel del ändringar i personalförteckningen och avlöningsstaten för dessa sjukhus. Då hade säkert även de andra grupperna insett, att meningen var att infria givna löften. Man blir ju inte glad av att ideligen bara få höra vackra ord men inte få se löftena infriade. Jag vill, herr talman, med det anförda yrka bifall till den av herrar Olsson och Pauli samt fröken Andersson avgivna, vid utskottets utlåtande fogade reservationen. Herr HAGÄRD: Herr talman! Det förefaller som om staten hade svårt att följa med förändringarna på sjukhusväsendets område. När kosthållet är en så väsentlig del av sjukhusväsendet som det är, anser jag, att det varit värdefullt, att de befattningshavare, som stå i spetsen för detta, hade ställts i paritet med andra befattningshavare. Föregående år bragtes köksföreståndarna vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset på tal. Det väcktes motioner, där det påpekades, att lands; tingen hade flyttat upp köksföreståndarna till lönegrad 19, under det att staten ansåg, att köksföreståndarna på det till storleken andra sjukhuset i landet skulle sitta med en lön vida understigande deras kamraters vid landstingssjukhusen. Statsutskottet yttrade, att det insåg orättvisan i detta avseende och att det, om så erfordrades, var villigt bidraga till en retroaktiv förhöjning från den 1 juli 1947. I de petita som här föreligga har man emellertid icke velat gå så långt, utan man föreslår en ändring från den 1 juli 1948. Statsutskottet har icke alldeles glömt bort sitt uttalande, men det bortser från sin nittioprocentiga utfästelse föregående år och säger, att beslutet har konsekvenser med sig, och därför vill utskottet endast tillstyrka en löneförhöjning från den 1 juli innevarande år. Jag för min del måste beklaga, att statsutskottet ej infriat sin utfästelse. Jag vet, att det är litet lönt att begära en ändring i detta avseende. Jag borde egentligen yrka bifall till de föreliggande motionerna, men jag gör det icke. Jag bara beklagar, att statsutskottet förfarit på detta sätt. Så gör man ej, när landstinget är huvudmannen: då beviljar man retroaktiv löneförhöjning när det är rättvist. Jag instämmer till fullo med det resonemang som förts i fråga om kuratorerna. Det är icke rimligt, att statens kuratorer skola ha ett sämre löneläge än landstingens. Jag beklagar, att man i detta fall icke velat taga ut steget omedelbart, när så klara bevis föreligga, utan att man skjuter på saken till nästa år. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den reservation som avgivits av herrar Oscar Olsson och Pauli samt fröken Andersson. Häruti instämde fru Möller. Herr SVENSSON i Grönvik: Herr talman! Herr Hagård syftade i sitt anförande närmast på köksföreståndarna. Han betecknade statsutskottets välvilliga uttalande förra året som en utfästelse. Han läser naturligtvis detta uttalande så som han önskar att det skall tolkas. Så som uttalandet i verkligheten lyder har man icke gjort någon utfästelse. Det står nämligen: "Vid den av riksdagen ifrågasatta omprövningen av förste köks