Sida:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu/55

Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 55 Den allmänna bostadspolitikens organisation m. m. Jag finner det något förvånande, att departementschefen har velat gå in för att inrätta detta nya ämbetsverk med ca 300 befattningshavare under så osäkra förhållanden som nu råda. Det rimmar ganska illa med den återhållsamhet, som anbefalles på så många andra områden. Vi veta alla, att när vi en gång ha fått ett centralt ämbetsverk, kommer det att växa och bli större och större. Jag tror inte att någon i kammaren kan ge exempel på att centrala ämhetsverk minskat sin verksamhet. Det är ju snarare tvärtom. Jag har den uppfattningen, att statsförvaltningsapparaten med de centrala ämbetsverken i spetsen bör beskäras och att man inte allt framgent skall bygga ut densamma i den omfattning som för närvarande sker. Vi ha vid :denna riksdag beslutat ett flertal nya ämbetsverk. Detta kommer så småningom att bli en belastning för produktionen. Vi kunna ju se vad resultatet har blivit i andra länder, där man varit inne på samma vägar. I Frankrike, för att ta ett enda exempel, har man i dessa dagar fått.lov att avskeda ca 100 000 befattningshavare i statstjänst, eftersom det inte i längden går att upprätthålla en sådan stor apparat. Jag är rädd för, herr talman, att vi äro inne på samma väg här i landet att inrätta alltför många centrala ämbetsverk. Reservanterna ha i sin reservation anfört, att de tills vidare önska att i stort sett behålla den organisation, som för närvarande finns, men inte vilja skapa någon ny.lag ber, herr talman, att få yrka bifall till den reservation, som är avgiven av herr Johan Bernhard Johansson m. fl. Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av förhandlingarna. Herr ADOLFSSON: Herr talman! l princip har den riksdagsgrupp, som jag representerar, en helt annan ståndpunkt i den föreliggande frâgan än den, som herr Birke nyss gav uttryck åt i sitt anförande. Detta hindrar emellertid inte att vi på vissa rätt avgörande punkter ha intagit en annan ståndpunkt än Kungl. Maj:t och utskottet gjort i detta ärende. Vi ha väckt en motion, som ger uttryck åt tre enligt vår mening väsentliga önskemål. Vi ha för det första yrkat, att fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de statliga bostadspolitiska organen och de kommunala organen avväges så, att det kommunala inflytandet över bostadspolitikens utformning och genomförande icke beskäres. För det andra ha vi hemställt om att den organisatoriska utformningen ändras på så sätt, att Stockholm och eventuellt andra större städer, såsom Malmö, Göteborg och vilka det i övrigt kan vara, som ha bedrivit en åtminstone i viss mån tillfredsställande bostadspolitik ur social synpunkt och som anses ha förutsättningar att göra det även i fortsättningen, skola slippa att sortera under länsorganen utan i stället sortera direkt under den föreslagna bostadsstyrelsen. Det tredje önskemål, vi tagit oss friheten att framlägga, är att möjlighet skall givas kommunerna att få en direkt representation i såväl bostadsstyrelsen som i länsbostadsnämnderna i vissa former, som framgå av den motivering vi ha framlagt. Om jag nu skulle försöka att en smula utveckla dessa av oss ställda yrkanden, vill jag i första hand syssla med förslaget, att vissa kommuner skulle slippa gå denna omväg över länsbostadsnämnderna, som regeringen och utskottet ha föreslagit, och i stället samarbeta direkt med bostadsstyrelsen precis på samma sätt som de hittills ha samarbetat med byggnadslànebyràn. Vi kommunistiska motionärer representera tre av landets största städer, nämligen Stockholm, Göteborg och Malmö. I samtliga dessa städer finns sedan länge en kommunal bostadspolitisk organisation, som till sitt förfogande har nödvändig expertis eller kanske vi kun