Herr LINDQVIST: Herr talman! I avseende å föredragningen av första lagutskottets utlåtande nr 39 hemställer jag,
att detsamma må företagas till avgörande punktvis och punkten A på det sätt, att de av utskottet framställda lagförslagen föredragas vart för sig, det första kapitelvis och, i den mån så anses erforderligt, paragrafvis, med ingress och rubrik sist, varefter och sedan alla lagförslagen blivit genomgångna, utskottets hemställan i punkten A föredrages;
att vid behandlingen av den paragraf, varom först uppstår överläggning, denna må omfatta utlåtandet i dess helhet;
att lagtext ej må behöva uppläsas i vidare mån, än sådant av någon kammarens ledamot begäres;
att för den händelse något av lagförslagen kommer att helt eller delvis återremitteras, utskottet lämnas öppen rätt att, vid ärendets förnyade behandling, i avseende å de delar, som blivit med eller utan ändring godkända, föreslå sådana jämkningar, som kunna föranledas av ifrågasatta ändringar i återförvisade delar; samt
att utskottet bemyndigas att i avseende å nummerbeteckning av paragrafer och moment vidtaga sådana ändringar, som påkallas av kamrarnas beslut.
Kammaren biföll denna hemställan.
Punkten A.
Utskottets under 1) framlagda förslag till lag om ändring i strafflagen.
1 kap.
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för justitiedepartementet, herr
statsrådet ZETTERBERG, som anförde:
Herr talman! Efterkrigstidens
ekonomiska problem och nödvändigheten av
en stark återhållsamhet på det
finansiella området böra inte få oss att
eftersätta reformarbetet på andra fält. Vissa
aktuella lagfrågor, både på civilrättens
och den offentliga rättens område,
kunna i det långa loppet visa sig vara av
större betydelse för vårt land än många
av de ekonomiska krisåtgärder som,
naturligt nog, dominera politiken för
närvarande.
Det utskottsutlåtande, som kammaren nu skall behandla, bildar krönet och avslutningen på mångåriga lagstiftningsarbeten inom straffrättens område. Utlåtandet omfattar två stora komplex, nämligen dels en ny huvuddel i den pågående revisonen av vår allmänna strafflag och dels en omläggning av hela den militära strafflagstiftningen.
Det första av dessa två lagkomplex behandlar brotten mot staten och allmänheten. De ha sammanförts till ett antal nya strafflagskapitel med i huvudsak samma placering som motsvarande bestämmelser för närvarande. Sålunda ha under 8 kap. upptagits de mot statens yttre säkerhet riktade brotten, av vilka de praktiskt viktigaste avse spioneri. I propositionen ha de under krigsåren tillkomna bestämmelserna om dessa brott omarbetats med särskilt syfte att i rättssäkerhetens intresse vinna en skarpare gränsdragning kring det straffbara området.
I 9 kap. behandlas under rubriken högmålsbrott angrepp mot rikets inre säkerhet m. m. Här ha på olika punkter förenklingar och förkortningar vidtagits i förhållande till gällande rätt. Den nuvarande lagen mot privata halvmilitära kårer har inarbetats i detta kapitel.
Det därefter följande 10 kap. upptar såsom brott mot allmän verksamhet bl. a. bestämmelser om våld och missfirmelse mot tjänstemän i eller för deras befattning. Enligt förslaget skall den nuvarande differentieringen av skyddet efter högre eller lägre tjänsteställning bortfalla. Bland övriga bestämmelser i detta kapitel kan jag nämna ett nytt straffbud om brott mot rösthemligheten.
