I 11 kap. behandlas såsom brott mot allmän ordning flera slag av förseelser, som i gällande strafflag upptagas i olika sammanhang. Hela det nuvarande kapitlet om religionsbrott är avsett att ersättas med en paragraf, där såsom brott mot trosfrid bestraffas offentligt skymfande av sådant som hålles heligt av kyrkan eller erkänt trossamfund.
För de i 12 kap. upptagna förfalskningsbrotten innebär förslaget en väsentlig omläggning och förenkling av de nuvarande stadgandena. Bland speciella nyheter i detta kapitel märkes en särskild straffbestämmelse mot signaturförfalskning på konstverk.
Under 13 kap. föreslås stadganden mot mened och falskt åtal samt annan osann utsaga. Menedsbestämmelserna ha reformerats i olika hänseenden. I anslutning till den nyss ikraftträdda rättegångsreformen upptas ett straffstadgande för osanna uppgifter, som lämnats av part i rättegång under sanningsförsäkran. Den tekniska utvecklingen har föranlett en annan nyhet i kapitlet, nämligen ett straffbud för den som sanningslöst utger ett genomslag eller ett foto för att vara en riktig kopia av en viss urkund.
Bestämmelserna om allmänfarliga brott i 19 kap. – bl. a. mordbrand – ha blivit enhetligare och mera generellt utformade än motsvarande stadganden i nu gällande lag. Den nuvarande särskilda lagen om sabotage är inarbetad i kapitlet. En av nyheterna där är ett stadgande om straff för den som genom att sprida sjukdomssmitta framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa.
I 24 kap. ha upptagits bestämmelser om skadegörelse, om åverkan i skog och mark och om tagande av olovlig väg.
Reglerna om ämbetsbrott i 25 kap. skilja sig väsentligt från motsvarande stadganden i gällande lag. Förslaget utgår sålunda från att de allmänna straffbuden mot olika brottsliga handlingar böra vara tillämpliga, även om brottet begås i tjänsten. Men som komplettering av dessa allmänna straffbud innehåller förslaget dels regler om skärpning av det vanliga straffet med hänsyn till den brottslige tjänstemannens ställning och dels bestämmelser om möjlighet att skilja honom från tjänsten. Såsom särskilda ämbetsbrott ha nu endast upptagits fyra typer, nämligen tjänstemissbruk, tagande av muta, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel.
Utom dessa helt nya strafflagskapitel och en del mindre omfattande ändringar i andra avsnitt av strafflagens speciella del innehåller förslaget också betydelsefulla nyheter i strafflagens allmänna del. Sålunda föreslås en väsentlig omläggning av bestämmelserna om delaktighet i brott. De nya reglerna innebära, att den nuvarande principiella skillnaden mellan gärningsmannaskap och delaktighet bortfaller. Även om i ett visst fall ingen kan straffas som gärningsman, skall sålunda var och en som med råd eller dåd främjat en brottslig gärning kunna straffas självständigt. Reglerna om förberedelse till brott ha också reformerats. Vidare föreslås enhetliga bestämmelser om förverkande av egendom som kommit till brottslig användning. En principiellt viktig nyhet i strafflagens allmänna del är slutligen en general] regel om att ekonomisk vinning av ett brott skall kunna medföra den särskilda påföljden, att ett däremot svarande belopp förklaras förverkat.
Det andra stora lagkomplex som ingår i utskottsutlåtandet innebär – som jag inledningsvis antydde – en fullständig reformering av strafflagstiftningen för krigsmakten. Den nuvarande lagen i detta ämne har länge ansetts vara mycket föråldrad i tekniskt avseende och i sakligt hänseende illa överensstämma med vår tids allmänna rättsuppfattning.
Den militära strafflagstiftningens
