upptaga tiden med att här argumentera utan vill bara deklarera, att jag för min del vill förorda bifall till Kungl. Maj:ts förslag men med den förändring av motiveringen, som jag, ifall det icke framkommer från något annat håll, måhända kan få om en liten stund framlämna till talmannen. Motiveringen skulle då gå ut på en önskan, att Kungl. Maj:t tar upp frågan på nytt. Jag har fått den uppfattningen, att det icke är formellt möjligt att kammaren beslutar en skrivelse till Kungl. Maj:t av detta innehåll, och för den händelse denna uppfattning skulle vara riktig, finns det ingen annan väg än att i motiveringen angiva denna önskan, att man skulle föredraga en lösning, som ligger någonstans, om jag så får uttrycka mig, mellan Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.
Häruti instämde herr Ståhl.
Härefter anförde:
Herr LINDQVIST: Herr talman! Herr
Ohlin började med att säga, att det kan
råda en stor tvekan, om man skall
antaga 7 § sådan som den är föreslagen
av utskottet. Jag tror inte att tvekan
är så stor. Om vi se efter skola vi finna,
att av utskottets ledamöter från andra
kammaren är det icke någon som har
reserverat sig emot vad utskottet har
föreslagit, från första kammaren är det
en reservant. En reservant av utskottets
samtliga ledamöter har velat ha Kungl.
Maj:ts förslag oförändrat.
Men jag kan väl förstå, att herr Ohlin är tveksam inte minst därför att det har varit två kvällstidningar här i Stockholm, som haft några artiklar om denna sak. De ha särskilt gjort gällande, att det ur liberal synpunkt finns skäl att vara tveksam om vad utskottet har föreslagit. Jag minns inte, om jag sade det i mitt förra anförande, men upplysningsvis kan jag nämna, att icke minst från liberalt håll har man inom utskottet varit intresserad av att få paragrafen sådan som den är föreslagen.
Sedan talade herr Ohlin också om att det varit en koncentrerad behandling i utskottet. Jag vet inte, om herr Ohlin därmed menar, att utskottet icke haft tillräcklig tid för att granska propositionen. Härtill vill jag säga – och detta mitt uttalande gäller icke bara denna paragraf – att det icke varit mera koncentrerad behandling inom utskottet än att det finns en ledamot som haft över 60 anföranden vid behandlingen av denna lag. Detta borde väl visa, att utskottet tagit sig tid nog för att grundligt granska denna.
Nu tänker herr Ohlin att komma med förslag till en förändrad motivering. Jag måste ju säga, att det skulle storligen förvåna mig, om andra kammaren så utan vidare skulle vilja nappa på en motivering, som kommer fram här under kammarbehandlingen, utan att ha varit i tillfälle att närmare titta på den. Det förvånar mig att herr Ohlin, som eljest är så försiktig med vad han skriver, kommer med detta och tror att han skall få andra kammaren med sig.
Jag har förut sagt vad jag har att säga om 7 § och hänvisar till detta och vad utskottet anfört. Jag hemställer om bifall till 7 § sådan som utskottet föreslagit den.
Herr HEDLUND i Östersund: Herr
talman! Jag har liksom herr
ordföranden i första lagutskottet inom utskottet
i början av propositionens behandling
yrkat bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
Skälen varför jag ansett att
propositionen skulle antagas har icke varit de
som framkommit vare sig i
justitieministerns anförande eller de anföranden
som senare ha hållits i kammaren. Enda
skälet för mig att då gå på Kungl.
Maj:ts förslag har varit, att jag har
funnit det synnerligen vanskligt att
under utskottsbehandlingen av en
strafflagsparagraf göra en så pass
