Vad som anmärkts i fråga om kretsen av dem som äro underkastade ämbetsansvar har icke föranlett någon ändring i förevarande paragraf. Jag återkommer emellertid till frågan vid 25: 11 i departementsförslaget. Där vill jag bl. a. förorda ett stadgande, att suspension ej skall kunna ådömas kommunala förtroendemän.
I detta sammanhang må nämnas, att 16 och 17 §§ i kommittéförslaget ersatts av bestämmelser i 25 kap. i departementsförslaget. Detsamma gäller 18 § i gällande lag, vilken även enligt kommittéförslaget skulle ersättas av 25: 7.
I 2 kap. 19 § av kommitténs förslag har upptagits bestämmelse, att muta och för utförande av brott avsett förlag eller vederlag samt annat dylikt, vars mottagande i strafflagen är belagt med straff, ävensom annan vinning av där straffbelagd gärning, vilken ej motsvaras av skada för enskild, må, om skäl därtill äro, förklaras förverkade till kronan och förvärvaren således förpliktas att till kronan utgiva egendomen eller dess värde.
I gällande strafflag finnas endast tre bestämmelser av detta slag. Enligt 25: 7 skall muta eller annat, som en enligt 25: 5 eller 6 straffbar ämbetsman olovligen tagit, tillfalla kronan. I 15: 4 stadgas förverkande av penningar eller deras värde, som någon använt eller betingat sig till slavhandel eller befraktning av fartyg till slavars förande eller till utrustning för slavhandel eller slavars bortförande. Vidare skall enligt 8: 30 första stycket förverkande även drabba vad någon som är förfallen till ansvar enligt 8 kap. för brottet mottagit eller dess värde.
Till motivering av den nyss återgivna generella förverkandebestämmelsen i förslaget har kommittén anfört, att det icke syntes tillfredsställande att en brottsling efter avtjänandet av sitt straff skulle vara i okvald besittning av vad han orättmätigt tillskansat sig genom brottet. Det vore önskvärt att så långt möjligt motverka den lockelse till brott som vinningen av brottet utgjorde. I vissa fall, såsom vid spioneri och förräderi, kunde också det fortsatta innehavet av ekonomiska tillgångar, vilka förvärvats genom brott, innebära fara "för ny brottslighet av enahanda slag. I själva verket kunde knappast någon påföljd av brott vara naturligare än den som bestode däri, att man fråntoge den brottslige hans vinning av brottet. Att möjlighet härtill med) undantag saknades enligt gällande strafflag måste betecknas som en brist.
Mot vad sålunda föreslagits har justitiekanslersämbetet erinrat, att muta
och för brott avsett vederlag städse borde vara underkastade
förverkandepåföljd, vilken därför vid dessa former av vinning av brott borde göras ovillkorlig.
Vissa yttranden innehålla kritik mot att enligt förslaget förverkande skall
ske endast av sådant som mottagits. Göta hovrätt har sålunda funnit
önskvärt, att förverkandepåföljd i vissa fall kunde ådömas även den som
utlovat eller erbjudit muta och alltså finge avse det utfästa beloppet. Hovrätten
