förhärdade fyllerister, fylleristraffet hade stor betydelse genom de skamkänslor det vore ägnat att uppväcka, men att därutöver beivrandet av fylleriförseelser hade sin kanske största betydelse genom att fylleristerna uppmärksammades av samhällets nykterhetsvårdande organ, vilka sålunda sattes i tillfälle att ingripa på ett ganska tidigt stadium av begynnande alkoholmissbruk. De samhällsreaktioner i form av ingripande från nykterhetsnämndens sida, indragning av motbok samt indragning av körkort, som en fyllerist utsatte sig för, torde enligt länsstyrelsens mening ofta vara långt kännbarare än själva straffet och av fylleristen betraktas som ett tillägg till detta. En skärpning av fylleristraffet syntes å andra sidan vara ett föga effektivt medel för bekämpande av alkoholmissbruk. Däremot skulle en sådan skärpning kunna medföra ökad försiktighet från fylleristernas sida då det gällde att undvika upptäckt. Skärpningen skulle därigenom motverka samhällets intresse av att i så stor utsträckning som möjligt få alkoholmissbrukare under kontroll av de nykterhetsvårdande organen.
Slutligen ha föreningen Sveriges stadsdomare, rådhusrätterna i Göteborg och Malmö samt landsfogden i Värmlands län ifrågasatt, huruvida icke i nu förevarande paragraf vid angivandet av straffmåttet ordet miksdalter" borde utbytas mot "kronor".
Departementschefen.Vad angår själva handlingsbeskrivningen i nu förevarande paragraf finner
jag det vara lämpligt, att kommittén i stället för att från gällande lag upptaga
uttrycket "överlastar sig" har infört ordet "berusad". Å andra sidan kan
emellertid, såsom i flera yttranden framhållits, sistnämnda ord icke ensamt giva
tillräcklig vägledning. I departementsförslaget har därför ett förtydligande
skett genom att det utmärkts, att berusningen skall framgå av vederbörandes
åtbörder eller orediga tal. I överensstämmelse med kommitténs förslag anser
jag att det saknas anledning att begränsa paragrafen till sådana fall då
berusningsmedlet varit starka drycker.
I fråga om brottsplatsen anser jag, i överensstämmelse med synpunkter som framförts i ett stort antal yttranden, att det skulle vara att gå alltför långt att, på sätt kommittén föreslagit, bestraffa fylleri på varje plats där den berusades tillstånd lätteligen kan iakttagas av utomstående. En naturlig begränsning av straffbarheten finner jag vara att såsom i gällande rätt kräva, att fylleriet skall ha försiggått på plats som är upplåten för eller eljest frekventeras av allmänheten. Detta har i departementsförslaget uttryckts med orden "på allmän plats, evad det är utom- eller inomhus". Beskrivningen avser att i sak överensstämma med den nu i 11: 15 givna. En skillnad i förhållande till gällande lag är däremot, att det uttryckligen kräves icke endast att den berusade anträffats på sålunda angiven plats utan att han där uppträtt på sådant sätt att han genom åtbörder eller oredigt tal uppenbarat sitt tillstånd.
Beträffande straffsatsen för fylleri finner jag de av kommittén anförda skälen för att icke övergå till dagsböter vara övertygande. Vad kommittén framhållit om de praktiska svårigheterna att infordra utredning om de
