Sida:Regnbågens dal 1927.djvu/113

Den här sidan har korrekturlästs

— Betyder det, att det är lögn? frågade Mary ivrigt.

— Nej då, visst inte … Jag tror man ska fatta bibelns ord som så, att himlen är precis sådan man själv önskar den.

— Då ska jag be att få den sådan som Regnbågens dal, sade Mary, med alla er ungar att leka och skoja med. Det blir gott nog åt mej. För resten kan vi inte fara upp till himlen förrän vi ä’ döda, och kanske det inte ens blir då, så den tid, den sorg. Här kommer Jem med en kvist full med foreller, och det är min tur att steka dem. Hit med flottet.

— Vi, som är prästbarn, borde väl veta mer om himlen, tycker jag, än Walter, sade Una, när de senare på kvällen gingo hem.

— Vi vet tillräckligt, men Walter hittar på, sade Faith. — Tant Elliott säger, att det har han efter sin mamma.

— Ack, om vi ändå inte tagit fel på söndag och måndag, suckade Una.

— Det ska du inte vara ledsen för, sade Faith. — Jag har hittat på ett stiligt sätt att förklara så att alla människor ska få veta det. Vänta bara tills i morgon kväll.


XII.
Faiths förklaring.

Pastor Cooper predikade i Glen S:t Mary kvällen därpå, och kyrkan var full med folk från när och fjärran. Pastorn ansågs vara en vältalare, och ihågkommande det gamla ordet, att en själasörjare skall ta med sig sina bästa kläder till staden och sina bästa predikningar till landet, avlevererade han en mycket lärd och även väckande predikan. Men när folk gick hem den kvällen, var det ändå