just därför att hon alltid gav efter. Ofta, när han var ung, hörde jag honom säga: en kvinna får lov att ha ruter i sig och kunna säga ifrån. — Men se det var det, som stackars Hester aldrig kunde.
— Russel Reese använde sin första frus vigselring också när han gifte om sig, sade den minnesgoda Susan. — Det tycker jag nästan var väl sparsamt, doktorinnan lilla. Och hans bror John har redan rest sin egen gravsten på kyrkogården på andra sidan viken, och på den står det allting utom dödsdagen, och den går han och tittar på varenda söndag. De flesta skulle väl inte tycka det vore något nöje att gå och se på sin egen gravvård, men han gör det. Tycke och smak är så gruvligt olika. Vad Norman Douglas anbelangar, så är han ju en riktig hedning. När den förre pastorn frågade honom varför han aldrig gick i kyrkan, så svara’ han: »Där sitter för många fula kärringar, pastorn — för många fula kärringar!» — Vet doktorinnan vad, till en sådan karl skulle jag vilja gå och säga allvarligt och högtidligt: »Det finns ett helvete».
— Asch, ett så’nt ställe tror inte Norman på, sade fröken Cornelia. — Jag hoppas han måtte råka ut för en behaglig överraskning efter sin död. Så där ja, Mary, nu ser jag, att du har stickat dina tolv varv, och nu får du springa bort och leka med barnen en halvtimme.
Det lät inte Mary säga sig två gånger. Hon kilade till Regnbågens dal med ett hjärta, som var lika lätt som hennes fötter. När Faith Meredith och hon sedan sutto och pratade, berättade hon för henne allt det hon nyss hört om fru Davis och hennes vägran att lämna något bidrag till prästens lön.
— Och fru Elliott sa, att nu kommer hon att sätta upp hela sin släkt mot eran pappa, och då blir han tvungen att flytta från The Glen, för han får ingen lön, och då kan ni
