innerligt tackade för de håvor, som nu senast beskärts honom av en mild och långmodig försyn.
— Försynen hade då inte ett dugg att göra med att du fick Adam till middag, mumlade den rebelliska Faith med låg röst.
Gossarna förfogade sig genast ut i det fria, och Una gick för att hjälpa tant Martha med disken, fastän den buttra gamla frun aldrig verkade uppmuntrande, när hon skyggt kom och erbjöd sin hjälp. Faith gick in i sin fars studérkammare, där en munter brasa sprakade på den öppna spisen. Hon trodde, att hon på så sätt skulle undslippa den avskydde pastor Perry, som förkunnat som sin avsikt att på eftermiddagen ta sig en lur i gästrummet. Men knappt hade Faith slagit sig ned i en vrå med en bok, förrän han kom inpromenerande och ställde sig med ryggen vänd mot brasan. I denna position började han med ogillande uppsyn närmare inspektera den tämligen skräpiga och ostädade studérkammaren.
— Din pappas böcker borde kunna vara ordnade bättre på sina hyllor, min lilla flicka, sade han strängt.
Faith hostade till i sin vrå, men svarade ej ett ord. Hon ville inte tala med den, som i grund och botten varit vållande till den stora olyckan.
— Du skulle försöka ordna dem, min lilla vän, fortfor pastorn, i det han lekte med sin vackra urkedja och tittade beskyddande på Faith. — Du är stor nog för att fullgöra dylika plikter. Min lilla flicka därhemma är bara tio år gammal, men hon går redan i hushållet och är sin mor till den största hjälp och glädje. Hon är ett mycket älskligt barn. Jag önskar du hade förmånen av hennes bekantskap. Hon skulle kunna hjälpa dig på många sätt. Men du har naturligtvis inte åtnjutit den oskattbara fördelen av en god mors vård och handledning. Det är en stor brist — en
