XXVIII.
Fasta och botgöring.
Snällhets-Klubben hade extra sammanträde morgonen därpå, innan skolan började. Sedan åtskilliga förslag förkastats, bestämdes det, att en hel dags fasta skulle vara ett lämpligt straff.
— Vilken dag ska vi ta? frågade Una, som tyckte, att straffet var märkvärdigt lindrigt och inom sig förundrade sig över att Jerry och Faith inte hade kunnat hitta på någonting mera »kännbart».
— Låt oss ta måndag, sade Faith. — På söndagen har man då för det mesta ätit sig proppmätt, men så mycket skralare mat brukar det ju vara på måndagen.
— Ja, men se där har vi det just, sade Jerry. — Vi ska inte välja just den dagen, som skulle vara den minst påkostande för oss i fråga om fasta — vi ska tvärtom ta den, då fastan skulle kännas som svårast. Och det är söndagen, för då har vi ju, som du säger, för det mesta rostbiff i stället för kall evighetsstek. Det vore väl inget straff att låta bli att äta evighetsstek. Låt oss ta nästa söndag. Det blir en bra dag, för pappa ska byta högmässan med prästen i Lowbridge. Då är pappa borta ända till kvällen. Om tant Martha skulle fråga vad som har farit i oss, eftersom vi inte äter, så säger vi henne rent ut, att vi fastar för våra själars sanna välfärd, så som det står i bibeln … Så därför ska hon inte lägga sin näsa i blöt, och det gör hon nog inte heller.
Tant Martha gjorde det inte. Hon mumlade bara på sitt vanliga, något vresiga sätt: — Hur är det nu fatt, eftersom ni inte äter? och tänkte sedan inte mera på saken. Pastorn hade rest tidigt på morgonen, innan någon var uppe.
