lunginflammation, därför att han hållit vad om att han skulle sitta ute på kyrkogården hela den regniga natten?
— Nej då. Han satt därute till straff för att han varit sjåpig och sprungit i ogjort väder för det där Warrenska spöket, som var ett par lakan på en gammal gummas axel. De måtte visst ha bildat en klubb för ömsesidig uppfostran, och när de gjort någonting orätt, skola de straffa sig själva. Jerry talte sedan om alltihop för pastorn.
— Stackars små kräk, sade fröken Cornelia.
Karls tillfrisknande gick framåt med stora steg, ty församlingsborna buro så mycket goda och stärkande saker till prästgården, att de kunnat räcka till för ett helt sjukhus. Herr Douglas kom åkande varenda kväll med ett halvt tjog nyvärpta ägg och en liter av sin allra tjockaste grädde. Ibland stannade han kvar en stund och disputerade med pastorn inne i dennes studérkammare om predestinationsläran, men ännu oftare åkte han uppför den backe, som ledde till åsen, varifrån man hade utsikt över hela The Glen.
Den dagen, då Karl fick lov att stiga upp och gå utför trappan, kallade pastor Meredith alla barnen in till sig och sade dem, att de inte finge utdöma några flera straff åt varandra utan att först taga honom till råds.
— Men tant Martha säger alltid till oss, att vi på inga villkor får störa pappa, sade Faith.
— Det gör ingenting. Ni måste ha i minne vad jag nu har sagt, mina älsklingar. Er lilla Snällhets-Klubb kan nog ha sina goda sidor, men vad de utdömda straffen beträffar, så vill jag hädanefter ha ett ord med i laget.
När Karl blev så kry, att han orkade gå ned i Regnbågsdalen, ställdes där till en i flera avseenden lysande fest enkom till hans ära, och doktor Blythe kom ned och hjälpte »kommitterade» med fyrverkeriet. Mary Vance var också inbjuden, men några spökhistorier berättade hon inte.
