Sida:Regnbågens dal 1927.djvu/98

Den här sidan har korrekturlästs

ångra sina ord. — För resten är ju er pappa så virrig och tankspridd, att han nog inte kommer på idén att gifta om sej. Men det är ändå bättre att vara beredd på att det kan hända.

Länge efter det Mary somnat in låg lilla Una vaken och vätte huvudkudden med sina tårar. O, hur rysligt skulle det inte vara, om pappa ginge och gifte sig med någon, som lagade så, att han inte längre hölle av henne och Jerry och Faith och Karl … Det skulle hon aldrig kunna överleva — nej, omöjligt …

Mary hade ej indrupit något gift av det slag, fröken Cornelia menat, i prästgårdsbarnens sinnen. Men visst hade hon utan att mena något ont ställt till en smula ofog. Dock sov hon lugnt och utan några drömmar, medan Una låg vaken och regnet öste ned och blåsten ven omkring det grånade gamla huset. Och pastorn glömde alldeles att gå och lägga sig, därför att han satt försjunken i en levnadsteckning av kyrkofadern Augustinus.

Den nya dagen grydde redan, när han slutat den och gick en trappa upp, grubblande över problem, mer än två tusen år gamla. Dörren till flickornas rum stod öppen, och han såg Faith ligga därinne och sova, rosig och vacker. Han undrade var Una fanns. Hon hade kanske gått över till flickorna Blythe för att ligga kvar över natten. Hon gjorde det ibland, ty det ansågs som någonting förfärligt roligt. Pastorn suckade. Han kände, att han väl ändå borde ha reda på var hans yngsta dotter höll till om nätterna … Cecilia skulle nog ha sett efter henne bättre.

Ack, om han bara haft kvar sin Cecilia! Hur vacker och glad hade hon inte varit! Så den gamla prästgården borta i Maywater genljudit av hennes sång! Och hon hade dött så plötsligt och tagit med sig sitt skratt och sin musik och lämnat kvar tung tystnad — så plötsligt, att