han liksom aldrig riktigt kunnat hämta sig efter slaget. Hur hade hon, som var så vacker och så full av spelande liv, kunnat dö?
Tanken på nytt giftermål hade ännu aldrig på allvar framställt sig för pastor Meredith. Han hade hållit så gränslöst mycket av sin hustru, att han ej trodde, att han någonsin mer skulle kunna bry sig om någon kvinna. För övrigt hade han några dimmiga föreställningar om att det ej skulle behöva dröja så längre, innan hans äldsta dotter Faith kunde intaga sin mors plats. Intill dess måste han reda sig så gott han kunde ensam.
Han suckade och gick in i sitt sovrum, där sängen stod i samma skick som han lämnat den på morgonen. Tant Martha hade glömt att bädda om den, och Mary hade ej torts göra det, därför att tant Martha hade strängeligen förbjudit henne att uträtta några sysslor inne i pastorns rum. Men pastorn märkte inte, att lakanen släpade i golvet och att huvudkudden låg på sned. Hans sista rediga tanke gällde kyrkofadern Augustinus.
X.
Storstök i prästgården.
— Usch, det regnar i dag med, sade Faith och satte sig huttrande upp i sängen. — Hu, vad jag tycker det är tråkigt, när det regnar på söndagen. Söndagen är tråkig tillräckligt, även när vädret är vackert.
— Man borde väl inte tycka, att söndagen är tråkig, sade lilla förnumstiga Una sömnigt. Hon försökte reda sina ännu oklara begrepp och hade en obehaglig känsla av att hon och syskonen försovit sig.
— Men se det gör man ändå, sade den uppriktiga Faith.
