92
Jeniseisk till Turuchansk, nära wid polcirkeln och tillbaka igen. Då jag tog afsked af generalguvernören, önskade han mig all lycka till min förestående resa och yttrade att han nästa wår hoppades få återse mig i Petersburg, hwarefter han kysste mig på pannan och halft på skämt sade, i det han gjorde korstecknet med fingren: ”Till slut ger jag er min heliga wälsignelse.” Äfwen fick jag både af honom och Murawieff en mängd förnödenheter, som bidrogo att göra den förestående resan så angenäm som möjligt.
Den 23 Maj intog jag min afskedsmåltid hos Murawieffs och begaf mig derpå klockan 5 efterm. till min bark [1], Dobroje Namèrenïe (det goda Företaget), åtföljd af Murawieff samt några andra bekanta. Äfwen fru Murawieff med sina döttrar åkte ned för att se barken glida åstad. Wi tillwinkade hwarandra ett wänligt farwäl, och herrarna, som wille följa mig till ett kloster, 4 werst fran Irkutzk, samt hade medtagit 4 buteljer champagne, fyllde glasen och önskade lycka åt ”det goda företaget”. Oaktadt jag ensam hade förhyrt barken för 700 r:dr till Jeniseisk, så hade dock mig owetande åtskilliga personer insmuglat sig på densamma, hwilka wille begagna tillfället för att få fri resa: nämligen 2 skäggiga köpmän med en liten son, samt en hop tunnor, balar och skrammel från Irkutzk, som wille följa med ett par 100 werst till en marknad, samt en jude, hwilken ursprungligen war från Polen eller lill-Ryssland, men nu bosatt i Krasnojarsk, dit han ämnade återwända. Först hette det, att han blott skulle följa med några werst, men detta war wäl blott ett föregifwande, för att få fast fot. Kommer tid, kommer råd. Då jag steg ombord gjorde jag Murawieff uppmärksam härpå, samt yttrade det jag förutsåg, att dessa menniskor, utom det att de reste på min bekostnad, också skulle göra intrång i min beqwämlighet och min nattro, då jag af erfarenhet kände ryska allmogens orolighet och pratsjuka. Han sammankallade derpå skepparen Popov, köpmännen och de twå kossaker, som han hade medstickat såsom skyddswakt, och höll till dem på ryska följande uppbyggliga tal: ”I fall någon af er tre, som medfölja på snålskjuts, genom prat eller oljud oroar professorn i hans sömn eller arbete, så låter han genom sina twå medföljande kossaker genast utan widare krus sätta er i land på flodstranden, hwarpå ni till fots får bege er tillbaka till Irkutzk eller hwart ni behagar; har ni förstått mig?” Härpå gåfwo skepparen och den ena köpmannen det
- ↑ Så kallas stora öfwerbyggda båtar.
