gapskrattade allesamman för jemnan och gjorde sina anmärkningar. De hade nu kommit mot slutet af boken, och Schmerka lät jemmerligt wid berättelsen om Rebeckas wedermödor; men hans ansigte drog sig till ett fröjdefullt leende wid skildringen af hennes skönhet, ståndaktighet och ädla karakter. Detsamma war äfwen fallet wid uppträdet mellan Ivanhoe och Isak från York, som förskaffar honom häst och rustning, hwarwid han hänryckt utbrast: ”Ja, Isak är en bra karl!” Då man gycklade med honom öfwer, att Isak ej kunde förmå sig att skänka Gurth de 10 sista zekinerna, hwilka allesamman, en och en i sender, wandrade ner i pungen, emedan de woro alltför fullwigtiga för att bortskänkas, sade han: ”Nå ja, juden älskar wäl pengar; men pengar äro ändå inte hela werlden.” Walter Scott lefde ännu på den tiden, och det skulle helt säkert fägnat honom, om han hade fått höra, att han på en flod i Tunguser-landet hade en så andäktig krets af läsare, bestående af en jude, twå kossaker, en hop sibiriska bönder och en estnisk f. d. lifegen.
Den 17:de war det mycket stormigt, med åska och hagelskurar, med hagel så stora som nötter, hwilka alla woro i ena ändan koniskt spetsiga och mycket hårda, samt till hälften genomskinliga, till hälften hwita, liksom om de haft en kärna af snö. Under det häftigaste åskdundret korsade besättningen sig och wände sig mot obrasen, under det de frammumlade böner. Men då den wärsta dusten war öfwer och det efter en paus hördes ett aflägset åskslag, wände en af dem sig om och fällde med en föraktlig min det hånligaste yttrande, som en ryss kan säga till sin owän, men hwilket är så groft, att det swårligen kan nämnas för höfwiska öron, ehuru man sällan kan gå genom någon gata i Petersburg eller Moskwa, utan att höra det yttras af gemene man, och det till och med i fruntimmers närhet. Följande dagen, som war den 19 Juni, inkommo wi på floden Jenisei, hwars watten har en gråaktig färg, som under en lång sträcka kan åtskiljas från det klara wattnet från Verchne-Tunguska, då dessa olikartade watten först efter ett sammanflöde af flera werst fullkomligt blanda sig med hwarandra. Klockan 2 eftermiddagen foro wi förbi en wacker kyrka på wenstra flodstranden, 8 werst från staden Jeniseisk, dit wi anlände frampå eftermiddagen.
