böjde den derpå ett par gånger; derefter drog han wenstra armen utur den färgade skjortan eller kaftanen, fattade med wenstra handen bågen på midten, lade med högra handen pilens bakända mot bågsenan, som han med all makt drog tillbaka, medan wenstra armen förblef utsträckt, sigtade litet efter målet, och släppte så bågsträngen, i det han med wenstra handen stötte bågen raskt framåt för att föröka pilens hastighet. För att bågsenan, när den wid pilens afskjutande slog emot wenstra handleden, ej skulle såra denna, hade skytten omkring handleden en rem, hwarmed på handledens inre sida ett med figurer utsiradt messingsbleck eller tunn hornskifwa war fastbunden, för att mottaga slaget. Pilarne woro i bakre ändan klufna, med twenne korssnitt, hwari fjädrar woro fästade, för att styra pilens rörelser. De hade fyra olika slags pilar till olika bruk. Det ena slaget hade blott en rund träkloss på ändan, ungefär som en räddisa, och brukades blott för att skjuta ekorrar och andra små djur, på det skinnet icke måtte skadas. Djuret domnar wid stöten och nedfaller från trädet. Ett annat slag har en lång trekantig jernspets, och anwändes mot större djur, såsom harar och större fåglar. Mot de största och farligaste rofdjuren anwändas pilar, som framtill äro wäpnade med en platt, tunn och mycket skarp stålbit, ungefär i form af en mejsel och af omkring en tums bredd; och för att detta skall kunna gifwa ett ännu farligare sår, är eggen på några af dem bildad som en swalstjert, med twå tunna, utstående, skärande spetsar. Med dessa skjutas björnar, wargar, räfwar och rymmare. För att förhindra de till dessa wilda nejder förwista olyckliga från att fly, har nämligen regeringen tillåtit ostiakerna att skjuta hwilken som helst okänd person, som icke tillhör deras stam och infinner sig på deras område. I den af ryssar bebodda delen af Sibirien blir hwarje passlös person anhållen som lösdrifware och fängslad; och, i fall han anträffas i europeiska Ryssland, skickad till Sibirien. På denna wäg kunna de förwiste alltså icke rädda sig. En och annan af dessa olycklige har derföre sökt fly längs Ishafwets kuster, westerut, för att komma till Arkangel; men de hafwa då antingen omkommit af hunger och köld, blifwit sönderslitna af wilda djur eller fallit offer för ostiakernas pilar. En enda person, berättade man mig, har det lyckats att på detta sätt komma lefwande till Arkangel, på hwilken wandring han hade tillbragt ett helt år; och hade han genom all den nöd och fara han derunder utstått, wäl förtjent den benådning han fick, då hans ankomst inberättades till Petersburg.
