samtal, som war en blandning af ryska och latin, emedan kyrkoherden, för att lätta min swårighet att uttrycka mig på ryska, äfwensom för att wisa sin egen språkkunskap, deri inblandade några latinska glosor. Han berättade mig bland annat, att han besökt Tolstoi Noss, hwilket ligger lika långt nordligt som Hammerfest, wid den wik, hwari floden Jenisei utfaller i Ishafwet, och beskref de wida större beswärligheter, som woro förbundna med en färd längre norrut än Turuchansk, nämligen bristen på menniskohjelp och förnämligast en ännu otaligare mängd af mygg. I denna berättelse öfwerensstämde sedermera äfwen min skeppare, då jag wille öfwertala honom att föra mig till flodens utlopp, hwilket han rent af afslog, så att denna plan måste uppgifwas. Då kyrkoherden tog afsked drucko wi hwar sitt glas portwin på wår ömsesidiga wälgång.
Sedan jag om middagen den 9:e tagit några solhöjder, besökte jag borgmästar Torassow, hwilken mottog mig mycket wänligt och bjöd mig till middagen, hwilken jag likwäl nödgades bedja honom uppskjuta till påföljande dag, då jag ännu icke hade slutat mitt arbete. Då jag följande dagen infann mig hos honom, fann jag att jag skulle blifwa ensam med honom till middagen, i stället för att, som jag hoppats, der träffa för mig ortens öfriga öfwerhetspersoner, samt isynnerhet ett par förwista officerare, hwilka jag wisste talade franska, och hwilka jag hade räknat på som tolkar mellan mig och borgmästarn, då wårt samspråk eljest skulle blifwa bedröfligt; och bedröfligt blef det äfwen; ty litet emellan sade han med ett leende: ”Nu förstår jag er alldeles icke.” Jag sökte emellertid så godt jag kunde dölja min förlägenhet häröfwer genom att ifrigt göra heder åt måltiden, hwilken slutade med blanc-manger och en butelj champagne. Till slut skulle jag försöka säga honom en artighet med anledning af wälfägnaden och isynnerhet öfwer champagnen, som jag icke hade wäntat mig att finna i detta polar-klimat, och sade derföre på så god ryska jag förmådde: ”Att traktera med blanc-manger och champagne i Sibirien och isynnerhet här under polcirkeln är en owäntad luxus.” Jag erinrade mig icke genast att luxus (lyx) på ryska heter roskosch, utan tänkte att då luxus är ett latinskt ord, som är upptaget i alla europeiska språk, måtte wäl min wärd förstå det. Men, till min bestörtning rättade han det till uxus, som betyder ”ättika”. Jag märkte genast, att han trodde det jag wille säga, att hans win war surt som ättika och protesterade; men han fortfor i sitt påstående att det hette uxus. Jag måste derföre till slut låta honom förblifwa i sin tro och
