Den här sidan har korrekturlästs

128

Petersburg och der uppställd. Direktören skänkte mig ett par wackra brefpressar, den ena af porfyr, den andra af droppsten.

XXII.

Gränslinierna mot Kirgiserna. — Ryssarnes handel på Tibet och Ostindien. — Fästningen Troitzk. — Staden Ufa. — Ankomst till Orenburg.

Från Zmeīnogorsk närmar wägen sig kinesiska gränsen wid Buchtarminsk, och går derpå mot nordwest längs floden Irtisch till staden eller fästningen Omsk, hwilken sträckning kallas ”Irtischska linien”. Från Omsk går wägen åt wester till Troitzk och Verchouralsk, hwilket kallas ”Ischimska linien” af floden Ischim, som genomskär den halfwägs. Från Verchouralsk färdas man derpå utåt ”Orenburgska linien”, först sydligt till Orsk, och derpå westligt längs floden Ural till Orenburg. Dessa tre linier, hwilka tillsammantagne utgöra en längd af öfwer 2200 werst eller ungefär 220 swenska mil, äro förswarade förmedelst små fästningar, redutter och förposter, hwilka ligga på 1—3 mils afstånd från hwarandra. Dessa fästen, hwilkas besättningar utgöras af kossaker, äro anlagda till att skydda de längs linien boende ryssar mot de wilda kirgisiska horderna — ett tatariskt, måhanda med något kalmuckiskt blod blandadt folkslag — hwilka som nomader ströfwa omkring på den stora stepp, hwilken utbreder sig mellan kaspiska hafwet i wäster, Aral-sjön i söder, samt de nyss omtalda linierna i norr, öster och wester. Kirgiserne göra nämligen understundom ströftåg in på ryska området och bortröfwa dess inwånare, hwilka de sedan sälja som slafwar i Chiva och Bochara, hwarest de på det omenskligaste sätt behandlas som lastdjur. Sitt sednaste infall gjorde de ungefär 10 år före wår ankomst, då de likwäl eftersattes och dödades till ett antal af några tusende. Sedan denna tid hafwa de warit mera fredliga, så att man nu kan resa temligen säkert längs linien. Wid dessa fästen, hwilka tillika tjena som skjutsstationer, undanbådo wi oss derföre wanligen, såsom öfwerflödig, den erbjudna eskorten af ett par bewäpnade kossaker till häst. De fattigare kirgiserna taga nu tjenst som arbetsfolk hos de kossaker, som bo utåt linien, och några af dem tala till och med ryska, liksom alla kossakerna och deras familjer förstå kirgisiska. De lefwa hela året om, till och med om wintern i 30 graders köld,