134
för ett bildadt fruntimmer önskliga kunskaper och färdigheter. K. tillbjöd oss att bo i en sidobyggnad af hans lilla hus, hwarest wi, under wårt till följe af koleran och andra hinder förlängda wistande, njöto det till arbete och hwila erforderliga lugnet, jemte behaget af ett intressant dagligt umgänge, då de mest bildade bland Orenburgs ungdom, förnämligast unga officerare, slutit sig till denna familj.
Wi hade lofwat oss ett särdeles wälwilligt emottagande af krigsguvernören, general von Essen; ty förutom ett bref från ryska ministern, hwari han ålades att på allt sätt befrämja wår resa, medförde jag ett enskilt bref från swensk-norska ministern i Petersburg, baron Palmstjerna, som på långt håll war slägt med generalen; men i denna förwäntan blef jag beswiken; ty då jag dagen efter wår ankomst (thorsdagen den 19 November) sökte företräde hos honom, för att förelägga honom planen för min widare resa, och anhålla om hans medwerkan, afwisade adjutanten mig med det besked, att jag kunde anmäla mig nästa söndags förmiddag, då jag skulle få företräde. Generalen hade nämligen för sed, att hwarje söndags förmiddag klockan 9 gifwa allmän cour, hwarwid alla civila och militära tjenstemän, från de högsta till de lägsta, skulle infinna sig i full galia. När alla woro samlade, öppnades ett par flygeldörrar, och guvernören utträdde i generals-uniform, prydd med en mängd stjernor och band, samt stel hållning, och talade ett par ord med hwar och en af de förnämsta uppwaktande, och äfwen med mig.
Essen hade, efter hwad man sade, under kejsar Paul tjent sig upp från underofficer wid ett regimente i Gatschina, för hwilket kejsaren hyste särdeles förkärlek. Paul hade der lärt känna honom som en sträng, redlig och ordentlig man, och efterhand lyftat honom till högre poster, till dess han blef utnämd till krigsguvernör öfwer guvernementet Orenburg. Några kunskaper utöfwer hwad som erfordrades för ett punktligt fullgörande af sitt militäriska kall hade han icke förwärfwat, och naturen tycktes icke hafwa begåfwat honom med några utmärktare själsgåfwor. Men den snabba befordran från en underordnad ställning till hans närwarande höga plats tycktes hafwa gifwit honom ett högt begrepp om sin wärdighet, samt om nödwändigheten af att upprätthålla den, förmedelst en sträng etikett.
Enligt den ursprungliga planen, hade jag ämnat att färdas söderut längs floden Ural till staden Gurief wid kaspiska hafwet, och derifrån widare mot wester till Astrakan wid floden Wolgas utlopp i samma haf; samt slutligen derifrån tillbaka
