till Petersburg. Emellertid hade löjtnant Due hos Karelin erfarit, att wi kunde resa en wida kortare och intressantare wäg till Astrakan, nämligen först till Uralsk, en befästad stad wid Ural-floden samt sätet för kossakernas ataman[1], och derifrån till Glinenoi, första kossakposteringen mot kirgiser-steppen, hwarifrån kosan kunde tagas rakt öfwer nämda stepp till staden Tschernoi-Jarr wid Wolga, som låg blott ett par dagsresor från Astrakan. Karelin skulle inom kort resa till khanen, hwars palats ligger midt på steppen, och wille sjelf beledsaga oss till Glinenoi, der wi skulle wänta medan han reste förut till khanen, anmälde wår ankomst, och förmådde denne att inbjuda oss till sitt palats, samt skickade kameler och filttält, som wi hwar afton kunde uppslå på steppen, på det ställe, der wi ämnade stanna öfwer natten. Härigenom skulle wi få tillfälle att göra närmare bekantskap med detta i flera hänseenden märkliga nomadfolk samt dess furste.
Då jag wid det första enskilta företräde, som generalen slutligen behagade skänka mig, förelade honom denna plan, wille han ej på några wilkor ingå derpå, under förebärande af att han wore answarig för wåra lif; men i stället föreslog han en lång omwäg mot wester till staden Saratow wid Wolga, och derifrån längs denna flod till Astrakan. Denna omwäg wille jag åter ej ingå på, dels derföre, att wi på denna nordliga wäg snart kunde wänta slädföre, hwarigenom wi skulle nödgas dröja, för att få wåra wagnar på kälkar, dels äfwen emedan wi komme att fara denna wäg på hemresan och således twå gånger, hwarigenom jag ginge miste om, att få utsträcka mina iakttagelser i så många riktningar som möjligt. Så wäl härigenom, som genom generalens dröjsmål med att upphäfwa karantänen, blefwo wi uppehållna i Orenburg till början af Januari 1830. Slutligen grep jag till följande medel. Jag nämde för hans handsekreterare, att jag hade lemnat redaktörerna af ett par utländska wetenskapliga jurnaler korta berättelser om min resa, samt derwid omtalat, att jag ämnade resa öfwer kirgiser-steppen. I fall nu generalen hindrade utförandet af denna plan, nödgades jag på samma sätt berätta, att guvernören, i stället att efter kejsarens befallning på allt möjligt sätt fortskynda min resa, hade lagt oöfwerstigliga hinder i wägen för densamma. Handsekreteraren ropade då genast: ”Wänta här blott en half timma, så skall jag springa till generalen. Jag är säker
- ↑ Så kallas kossakernas öfwerhufwud.
