136
på, att detta skäl skall werka.” Han kom också werkligen tillbaka efter en half timma och ropade leende: ”Segern är wunnen”; dock blott på det wilkoret, att jag skulle skrifwa ett bref till generalen, hwari jag tillstod, att han af omsorg för wår wälfärd hade afrådt oss, att resa öfwer kirgiser-steppen, samt att han blott hade gifwit wika för min enträgenhet, hwarföre jag finge skylla mig sjelf för hwad som kunde komma att hända mig. Då jag kort före min afresa gjorde min afskedsuppwaktning, för att tacka honom för det öppna bref han lemnat mig till kossakerna utåt linien, hwilka skulle fortskaffa oss, samt derwid beklagade det långa dröjsmålet, lät han mig oförwarandes komma underfund med orsaken till hans motsträfwighet, i det han swarade: ”det kommer sig deraf, att man wänder sig till d underordnade i stället för till förmännen,” eller med andra ord, derföre att rådet kommit från en person med underlöjtnants rang, i stället för ifrån hans excellens sjelf.
Hela landet söder om Orenburg mellan floderna Wolga och Ural, ända till kaspiska hafwet, är ett alldeles flackt steppland, med salthaltig jordmån, liksom om den tillförene hade warit hafsbotten. Den 6 Januari gjorde wi en liten utflykt till saltbrottet Iletskaja Sastschita wid floden Ilek, omkring 7 mil sydwest från Orenburg. När man här bortgräfwer den tunna jordskorpan, träffar man på ett fast lager med klart stensalt. Detta salt uthugges förmedelst bilor och hackor i stycken af omkring 10 fots längd samt 1 fots bredd och tjocklek. Dessa skäras sedan med cirkelsågar i mindre stycken eller stänger af 3 tums tjocklek och 1 fots längd. Dessa uppstaplas, liksom wi uppstapla kakelugnswed, och forslas sedermera på slädar till Wolga, för att föras widare. Huru långt denna saltklippa går på djupet, wet man ännu icke, ej heller wet man huru långt den sträcker sig, ehuru man hittills följt den flera werst åt alla håll. Emellertid har man af den sträcka, som man nu känner, beräknat, att den kan förse hela ryska riket med salt i flera århundraden. Arbetarne förstå att af detta stensalt utskära åtskilliga småsaker, såsom kors, att hänga om halsen, saltkar, bägare och dylikt. När det är glattslipadt på ytan, är det nästan lika genomskinligt som glas, och när det stötes fint, är det hwitt som snö och har en ren smak.
Den 14 Januari lemnade wi slutligen Orenburg, för att begifwa oss ned på kirgiser-steppen.
