på steppen, för att anwändas till winterfoder, stiga upp på hästens rygg, för att nå dess topp, derpå arbeta sig ned i den och tilltäcka öppningen ofwantill. Sålunda stod han hela natten, till dess snöstormen upphört och det blef dager. Har någon kört eller ridit samma wäg kort förut och är spåret icke utplånadt af winden eller nyfallen snö, så följer man det med godt mod. Men är man osäker om spåret, så utskickas en kossak till hwardera sidan, hwilka gå framåt med små steg, för att undersöka om snön någonstädes är litet hårdare än wanligt, hwilket är ett tecken till befaren wäg; och kossakerna samt kirgiserna hafwa häri en sådan öfning, att de sälla taga felt. På steppen borde man med fullt samma skäl betjena sig af kompassen, som på öppna hafwet.
Slutligen anlände wi om aftonen till det för wårt nattläger bestämda stället, som låg i närheten af ett litet kärr, hwarest det wäxte säf, hwilket i dessa nejder är oumbärligt såsom nästan det enda brännmaterial. Wåra kameler hade anländt nyss förut. Genom ett hål i kamelens näsbrosk är stucken en rund pinne med en knapp i ena ändan och ett hål i den andra, hwari sitter fästadt ett smalt tåg, hwarmed kameldrifwaren styrer sitt djur, samt får det att nedlägga sig, då det skall af- eller pålassas. Wid kibitkornas uppsättning tillgick sålunda: Då understa spjelwäggen war hopfästad, stack en karl ändan af en lång tillspetsad stång in i midtersta delen af det hjul, som utgör kibitkans öfwersta hwälfning, och lyftade det i wädret, hwarpå andra personer stucko den tillspetsade ändan af de tunna stafwarna, som skulle uppbära det, in i hålen på hjulets yttre rand, hwarefter de nedre ändarna fastbundos wid spjelwerket. Nu täcktes det hela med de emellertid upprullade filtmattorna och blott på den från winden wända sidan lemnades halfwa delen af hjulet obetäckt för att begagnas som rökfång. På snön inuti kibitkan lades ett några tum tjockt lager af säf och ofwanpå detta åter mattor. På en rund fläck i midten af tältet, der snön lemnats bar, uppgjordes en eld af torr säf. På ena sidan af spjelwerket war en öppning, hwilken tjenade som ingång, framför hwilken hängde en brokig, i nedre ändan af en rund trästock förtyngd filtmatta, hwilken gjorde tjenst som dörr. På motsatta sidan af denna dörr lades dynor, som betäcktes med brokiga buchariska mattor, och hwilka begagnades som sittplats af oss och sultanerna. Inom en halftimma efter wår ankomst stodo båda kibtikorna sålunda färdiga att bebos. Kirgiserna satte sig nu på huk rundt omkring elden och wärmde händer och fötter.
