150
något utlopp i hafwet, och de stora floderna Wolga och Ural jemte en mängd andra mindre strömmar utfalla i densamma, så ligger dess yta dock lägre än hafsytan, hwilket endast kan förklaras deraf, att en stor del af det watten, som den erhåller af sina tillflöden, uppsupes af de omgifwande sandslätterna samt fördunstar[1]. Parrot kom från Grusien och hade förgäfwes wäntat att träffa mig i Baku, Tiflis och Astrakan, hwartill mitt fördröjda wistande i Astrakan warit orsaken. Jag öfwertalade honom nu att wända om med mig en 10—12 werst till knäs Tjumén, hos hwilken jag låtit anmäla mig, på det wi skulle få tillfälle att meddela hwarandra resultaten af wåra reseiakttagelser. Detta gjorde också mitt wistande der mycket behagligare, då jag kunde begagna Parrot som tolk, då både han och knäsen förstodo ryska. Knäs Tjumén war en stor, stark karl, hwilken som öfwerste deltagit i krigen mot Napoleon och hade sett Carl Johan, då denne som swensk kronprins ledde de tyska krigsoperationerna. För öfrigt war han den gästfriaste, artigaste och angenämaste wärd i werlden. Anrättningen på hans middagsbord war till alla delar efter europeiska kokkonstens reglor. Han förewisade oss bland sina wapen en af de berömda demascerade saracenska sablarna, hwarmed han sade att man kunde afhugga en eldgaffel, utan att något märke syntes i eggen. Som jag medhade en wacker Kungsbergsk täljknif af rustmästar Bronns arbete, wisade jag honom, med anledning af hans yttrande om sabeln, att jag med den kunde skära spånor ur en spik. Detta förwånade honom; men då jag erbjöd mig att med densamma skära en spån ur hans saracenersabel, ansåg han det för en omöjlighet. Jag wisste emellertid, att när en sabel skall tåla ett wåldsamt hugg utan att springa, och när en täljknif skall tåla, att med den kan klyfwas ett tjockt trästycke genom att bända med den, eller att med en hammare slå på den, får den icke helt och hållet wara af härdadt stål, utan måste man på sidorna af den medlersta stålbiten, som bildar eggen, fastswetsa twå stycken mjukt jern. Jag tog derföre sabeln och förde knifeggen mot kanten af sabelns breda rygg, samt afskar en ganska märkbar spån, hwilket förwanade honom högligen. Jag satte sedermera, utan att han märkte det, knifwen på sabelns egg, der den, som jag kunde förutse, gled af som på glas. Då han sedermera till åminnelse förärade oss några kalmuckiska småsaker, hwaribland jag fick en
- ↑ Wid noggranna geometriska mätningar har man år 1837 funnit Kaspiska hafwets yta ligga omkring 77 fot lägre än Swarta hafwets.
