152
kostbart klädda i sammet af åtskilliga färger, men deras anletsdrag woro owanligt fula och deras gestalt föreföll mig också bedröflig. De woro småwuxna och hade icke de afrundade, fylliga former, som wi fordra hos en wacker, qwinlig gestalt. Karlarna förekommo oss wida mindre fula, måhanda till en del derföre, att anspråken på manlig skönhet äro högst måttliga. Knäsen sjelf war en reslig karl, hwars ansigte icke war så mycket afwikande från de europeiska formerna, att det bland ett sällskap europeer skulle wäckt någon uppmärksamhet. Till något samtal kom det ej, då fruntimmerna ej förstodo ryska. Om de woro knäsens hustru och döttrar, wet jag icke, men antager att de tillhörde hans familj.
Wid frukosten bjöds först kaviar jemte en äkta kalmuckisk dryck ”kummis”, ett slags brännwin, som beredes af stomjölk och dracks ur en fin porslinsskål. Den liknade grumlig ostwassla och hade en obehaglig finkelsmak. Derefter inburos wäl tillagade kötträtter. Wid afskedet gaf han oss en på mongoliska språket skrifwen befallning till förwaltaren på ett gods med stora trädgårdsanläggningar, som han egde wid Wolga, några mil söder om sitt residens, att denne skulle wisa oss omkring der; men omständigheterna tilläto oss ej att begagna oss deraf. Det är märkligt wid den mongoliska skriften, att raderna ej som hos alla andra nationer skrifwas twärs öfwer papperet, utan ofwanfrån och nedåt. Orsaken dertill är den, att då de som nomader ej weta af bord eller andra fasta bohagsting, lägga de pappret på låret och skrifwa från knäet inåt kroppen. Slutligen anlände wi den 15 Februari om aftonen till den stora, i många hänseenden märkwärdiga staden Astrakan, hwarest wi, efter 2—3 månaders ifrig längtan, funno före oss en mängd bref hemifrån.
Wistande i Astrakan. — En hinduisk fakir. — Natur-under i Grusien och Schirvan. — Den ewiga elden. — Nafta-källor. — Wäxande berg.
Astrakan, en af ryska rikets största och mest betydande städer, ligger på en ö, benämd Dolgoi Ostrov (den långa ön), i floden Wolga, omkring 50 mil från dess utlopp i Kaspiska hafwet. Öppna sjön har fordom gått närmare intill staden, men den sand, som floden förer med sig, har i tidernas lopp bildat en mängd holmar söder om staden, så att Wolga nu genom 70 grenar utmynnar i Kaspiska hafwet. På dessa holmar hafwa tatarer nedsatt sig och leda medelst fördämningar och kanaler
