26
sitt genomtåg insättas till påföljande dagens wandring. Årligen afgår en transport af omkring 4000, och af dessa äro wid ankomsten till Kazán 2000 wanligen sjuka eller sjukliga, och wårdas i nyssnämde fängelses sjukhus. De tillryggalägga till fots hela wägen till Sibirien i dagsresor af omkring 3 swenska mil, belastade med sina bojor. På detta afstånd från hwarandra äro utåt hela wägen uppförda dylika fånghus (ostrogi), der de olyckliga wandrarne instängas öfwer natten. Det dröjer gemenligen halftannat år innan de framkomma till förwisningsorten, och twå tredjedelar dö wanligtwis före framkomsten. De äro personer af begge könen. I detta fängelse äro de fördelade i wissa klasser, dels efter landsmanskapet, dels efter förbrytelsen. I ett rum woro t. ex. 6 till 8 falska myntare, i ett par andra idel tatarer, o. s. w. Qwinnorna hafwa sina egna rum.
Middagen tillbragte wi hos Thiele, der wi sammanträffade, utom med flere andra, äfwen med en professor Ewersman och hans fru, som war en wacker mörkhylt asiatiska af förnäm tatarisk härkomst. Efter måltiden gingo wi ut i staden och besågo den af tatarerna anlagda fästningen. Murarna och ett stort tatariskt palats stå ännu qwar som en intressant historisk ruin, till wittne om deras fordna makt. Om aftonen rökte wi en pipa tobak hos professor Ewersman, hwarwid hans fru, som ej war beredd på något besök, war i en täck hwardagsklädsel, med långa hwita lintygsärmar, som en rysk bondflicka.
Sedan wi den 16:de på förmiddagen werkställt wåra observationer i Krupinikows trädgård, spisade wi middag hos Ewersman, hwarwid alla wåra gårdagsbekanta äfwen woro närwarande. På eftermiddagen besökte wi den så kallade tatarstaden, der wi inträdde i moskén, medan den mohammedanska gudstjensten pågick. Kyrkan war en korskyrka, inwändigt helt enkel, utan stolar, bänkar eller någonting annat än en predikstol samt mattor på golfwet. Mattorna woro lagda parallelt med hwarandra från norr till söder, och på dessa sutto tatarerna i rader med korslagda ben och ansigtet wändt mot öster. Midt framför dem satt mullahn[1], med ryggen wänd mot öster och ansigtet mot dem. Predikstolen stod i det sydöstra hörnet. Alla de, som en gång hafwa besökt den mohammedanska wallfartsorten Mekka, hafwa lof att bära en hwit turban och en kort pilgrimsstaf. De fleste af de närwarande buro dessa utmärkelsetecken. Mullahn föresjöng i weka, böljformiga toner ett slags recitativ, som war ett
- ↑ Mohammedanernes benämning på presten.
