genast rusa åstad som wilda djur. Skjutsbönderna äro, liksom ryska allmogen i allmänhet, ytterst godsinta, och man kan, om man någon sällsynt gång är missnöjd med deras körning, obeswäradt gifwa dem ett slag med piskan eller handen, i det man tillfogar det lilla smeknamnet sukkin sin (hundson). I Ryssland finnes blott twå stånd: adel, hwartill höra alla embetsmän, som stå i rangordningen, och muschiki eller bönder, hwartill räknas handtwerkare, mindre köpmän och hela det öfriga borgarståndet, hwilka alla bära kaftan och långt skägg. Hwarje muschik tar tålmodigt mot prygel. I rangordningen gifwes det 14 klasser, af hwilka alla de nedersta klasserna ända till n:o 8 äro, som Erman uttryckte sig, ”prygelbara”. Man kommer således särdeles beqwämt genom landet, och jag wågar påstå, att man, åtminstone om man, som wi, är försedd med öppna bref från någon minister, ej i något land reser så fort och så oantastad af menniskor, som genom Ryssland.
Perm har till följe af sina breda gator och låga hus mycken likhet med Trondhjem. Förbi Perm flyter den wackra Kamafloden, hwari wi en afton simmade i det herrligaste månsken. Mina twå unga följeslagare gingo genast från det kalla badet i en rysk badstuga, der innan war 45 grader, och kommo halfkokta ut. Jag stack blott hufwudet in genom dörren, men drog mig genast tillbaka, af fruktan för att qwäfwas.
Thorsdagen den 28 Augusti på eftermiddagen lemnade wi Perm och kommo på aftonen till en af de af staten uppförda skjutsstationerna, der wi inhystes i trefliga rum och fingo godt kosthåll, hwilket war oss så mycket kärkomnare, som wår wärdinna i Perm hade glömt att utrusta oss med de wanliga oxtungorna och brödet eller andra matwaror. Dessa wackra byggnader, som äro en werklig wälgerning för den resande, försäkrade man, att wi skulle finna utmed hela wägen ända fram till Irkutsk. Följande dagen warsnade wi den första bergsnejd, hwilken wi hittills hade träffat i Ryssland, såsom tecken till att wi närmade oss uralska bergen. Folket war också här märkligt wackrare, än i hela den öfriga del af Ryssland, som wi hittills hade genomrest; och wår wäg gick mestadels genom skogar af björk, tall och gran.
Den 30:de åkte wi förbi en transport qwinnor, som för sina dygders skull skickades till Sibirien samt beledsagades af kossaker och soldater. Den 31 på förmiddagen satte wi oss för sista gången i wagnen i Europa. Sedan wi kört 10 werst,
