58
uppstigit, är att twätta händer och ansigte, hwarefter han tre gånger bugande korsar sig för denna obras. Första gången om dagen, som han inkommer i ett annat rum, ware sig i sitt eget eller i en annans hus, upprepas denna ceremoni för obrasen. Innan detta skett, öppnar han ej sin mun, och det tjenar ej att tala till honom, ty han hwarken hör eller ser förrän detta blifwit fullgjordt. Protestantiska familjer måste också hafwa en dylik helgonbild i hwardagsrummet för gemene mans skull; ty eljest blifwer ryssen förwirrad då han kommer in, och i alla hörn förgäfwes söker efter den bild, för hwilken han kan betyga sin wördnad. Det förefaller honom då, som om han inkomme i en swinstia eller till hedningar. Framför denna, eller hwar och en af dessa bilder (ty ju flere ju bättre) fastkletas en waxstapelsbit på hufwudet af en grof framskjutande spik. Hos någorlunda wälmående familjer äro dessa smala hwita waxljus prydligare, i det nedifrån uppåt en remsa af bladguld ringlar sig omkring dem; hos ännu förmögnare brinner en wacker glaslampa framför den mellersta och dyrbaraste helgonbilden. Dessa bilder anses som familjens skyddsgudar, och gå i arv från moder till dotter i många led. Hos mycket fattigt folk, isynnerhet i Sibirien, der de bildande konsterna stå på en mycket låg ståndpunkt, utgöras de blott af små gjutna messingstaflor med halfupphöjda figurer, af ungefär samma fason som en gammaldags altartafla med dörrar på. Gördelmakarne hos bönderna förfärdiga dem för några få rubler, hwarefter de inwigas af popen. På marknaden i Nischni-Nowgorod sågo wi flere stånd fulla med dylika obraser till olika priser. På de prydligare af dem äro bilderna målade på trätaflor af omkring 8 till 12 tum i fyrkant, ehuru sjelfwa målningen är betäckt med en i drifwet arbete utförd silfwer- eller förgylld messingsplåt, som föreställer helgonets drägt och hufwudgloria, omgifwen af löfwerk eller andra sirater. Blott framför ansigtet och händerna är metallskifwan genombruten, så att man der kan se målningen. Det hela omslutes af en wacker ram. Hos de rikare är glorian omgifwen med perlor och ädelstenar, och på den berömda kazánska mariäbilden äro dessa ädelstenar af ofantligt wärde. På hwarje prasdnik eller helgdag, hwaraf det i Ryssland finnes en hel mängd, tändas ljusen eller lamporna framför dessa bilder, och på de stora helgdagarna, såsom Juldagen, Påskdagen, m. m. fara i städerna poperna (det lägre presterskapet, som wanligen utgår från bondeståndet) ur hus och i hus och sjunga sitt Gospodi pomilio (Herre förbarma dig öfwer oss) för familjens husgudar, samt bestänka dem och
