then, til Segel åt the Norrländske Fartyg, til Tält och til säckar, hwarwid then förmonen är, at om then ej är så tät och fast, som then borde, så är then dock gagnelig til theras behof.
Som Bönderne ej allenast här i Gestrikland, utan ock öfwer hela Norrland mycket idka Boskaps skiötsel, så hafwa the ock beflitat sig om en art Boskaps Creatur, som fast än the ej äro mycket stora, så miölka the dock rätt mycket, och til thenna arten äro the komne, ej thymedelst, at the them ifrån andra orter förskrifwit, utan medelst thet goda fodret och hulda skiötslen.
Om wintern är theras Hö nog fett, halmen efter wårsäden bättre än råghalm, och om sommaren samlar thetta flitiga Folket en myckenhet löf af biörk, ahl, runn och wide, som torkas, förwares och om wintern ibland agnar sörpes åt Boskapen med warmt watn i stora Kaar, som ständigt stå i Fähuset.
Om sommaren nännes ej Bonden utbeta hwarken giärden, swahleland eller täppor, ty thet sparar han til slåtta och winterfoder. Men som ägorne äro widlöftiga, så äro på utmarken inrättade en eller flera Fäbodar efter
