än Uplands, ja starkare än Roslags Hästar.
Thesse Wäster-Norrlands Hästar äro af besynnerlig wäxt, tiocka hufwuden, små öron, mäst feta ögon, breda starka swinhalsar, breda bringor, smala bogar, något lång men tiock bohl, länden kort emellan liumsken och sweiffen, men tiock öfwer korset och senig åt låren; öfwer knänen äro benen långa, men under korta, smala, mäst utan hofskiägg, korta kiäglor, små hårda hofwar; rena Hästar, tiock sweiff, mahn och tofs, säkra på sina fötter, jemwäl oskodda, sällan styfmunta, skiena aldrig, ehuru långa och branta backarne måge wara. Jag twiflar uppå at någon, af thesse Hästars wäxt kunde döma them äga så ansenlig styrka, som the likwäl hafwa; tror förthenskul at the hämta sin styrka mäst utaf thet feta gräset, som uti hela Norrland wäxer; ty ther Hästarne äro starkast, är betet fetast, så at ofta hände tå wi ännu woro i skogen kunde kännas at wi til någon äng skulle nalkas, utaf then söta wäpplings lukten, som förut mötte oss.
Man ser ock sällan at the Hästar, som föras ifrån Norrland neder til
