Med Höbärgslen går här senfärdigare til, än i the södra länder, ehuru ock så Qwin- som Manfolk bära Lijan, jag wet ej om mycken sten och the i nyrödior qwarstående stubbar nödgat folket i första början at upfinna en sådan art af Lijar som jag wid Åsehle Lappmark beskrifwa skal, men nu är wanan allmän, jemwäl här i Helsingeland at betiena sig af them, dock af något längre Lijeblad eller järn, hwarmed ängen lika som rakas. Sedan Höet är kullfält förmiddagen räfsas thet eftermiddagen i Helsingeland i hwolm, på andra ställen bredes thet tunt i Lador eller torkas i Hässior, sedan inlägges thet, men i öfwersta delen af Ångermanland och i Åsehle, står thet i Hässior på utängiarne tils thet hemkiöres om winteren.
At gräfwa diken i sina åkrar lärer ej ifrån ålder warit brukeligit i Helsingeland, the stycken som äro på bakknösar belägne, hwarken betarfwa eller kunna dikas, men ibland thet som låglänt är, har jag sedt många nya diken, hwarwid Bonden brukar then flit och Hushållning, at torfwen theraf sammanlägges i högar at ihopbrinna och utbredes sedan til giödning på åkren. Finnes wid hans