min goda Resecamerat Herr Baron Cederhielm, som härom giorde sig stor möda, eller jag någon annan utwäg, än at wi anmodade Perlefiskeri Inspectoren Edie, som ther å orten ständigt wistas, at på åtskillige ställen tillika utröna, när frosten först infaller: thes åtskilliga egenskaper: thes skiljaktiga wärkan: åkrarnas olika belägenhet: jordmånen: hwad wäder tå blåst, med mera, hwarom wi ännu ej kunnat få något swar, hälst som uppå then orten ej går någon annan post än Länsmans posten. När man får weta egenteliga orsakerne til et ondt, kan man med mindre möda, än eljest finna på medel thet samma at förekomma: men intil thes thet ske kan, skulle jag wara af then mening at thenna frosten af syrliga utur sielfwa åkerjorden och thes förborgade källådror upstigande dunster, hwilka intet skada enär the så upstiga til dimba och fördela sig, rensas eller förflyga: men theremot förorsaka frost enär the ej hinna längre up än the af säden hielpas, tå ock axen så angripas at the straxt dagen therefter hänga förtwinande, lika som woro the af halmen afbrutne. Jag styrkes i thenna mening theraf at 1. Hellan hwarest säden nästan aldrig fryser
Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/86
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
