»Ja, om du ger mig nyckeln till tornet, där du låst in den stackars riddaren, då kanske jag kan sjunga den visan för dig», sade Kajsa.
Då rev trollkungen sig i huvudet och funderade, och sen drog han upp en stor, tung nyckel ur fickan.
»Ja, men då skall jag också få ligga med huvet i ditt knä, och du ska klia mig så där skönt med dina små fingrar, som du gjorde med lammet», sade trollkungen.
Och det lovade lilla Kajsa. Och då lade trollkungen sig så belåten ner i gräset med huvudet i Kajsas knä. Och sin krona och den stora nyckeln lade han bredvid sig.
Och så sjöng Kajsa sin lilla visa om och om igen för trollkungen. Och trollkungen grymtade så belåtet när Kajsa sjöng:
»Det blir mums för nosen din, liten nos så skär och fin».
Och Kaj, som gick och drev in lammen i fållan till natten, han kunde inte låta bli att skratta, ty det lät så lustigt, när Kajsa sjöng så för den fula trollkungen med den stora röda näsan.
Och se’n somnade trollkungen så gott och snarkade, så det hördes lång väg.
