Kaj fick lära sig läsa i stora tunga böcker och skriva svåra bokstäver med gåspenna. Och det ville bara bli plumpar, när han skrev, och munkarna, som var hans lärare, var så stränga mot honom.
Och Kajsa fick också lära sig läsa, och så måste hon sy fina broderier med silke och guldtråd, och silket ville bara trassla till sig för henne, och hennes lärarinnor var så förfärligt noga och blev så ledsna på henne, när hon gjorde galet.
Men en natt i dagningen, när Kaj låg vaken och längtade hem, fick han se en liten grå tomte komma klivande in genom fönstergluggen. Det var den lilla grå tomten hemifrån, tomten i eken, som givit sig ut i vida världen för att söka rätt på Kaj och Kajsa.
Se, tomten, han hade gått därhemma och undrat, vad i all världen det gick åt den gamla stubbdraken, som inte kom tillbaka med barnen. Och när han såg, hur deras föräldrar sörjde och hur de letade förgäves efter sina barn överallt, då blev han alltmer illa till mods över vad han ställt till, och till sist tänkte han, att det blev väl ingen annan råd, än att han gav sig i väg att leta rätt på Kaj och Kajsa.
Och nu var han så glad som en spelman, för att han äntligen hade funnit dem. Han vinkade åt Kaj att följa med och hjälpte honom att krypa genom gluggen och hoppa ner på marken.
