Och kan man tänka! Därutanför i skogen på andra sidan klostret, där satt Kajsa. Och vad tror du hon satt på? Jo på den gamla flygdrakens rygg, och han var alldeles levande igen och så glad när han fick se Kaj, att han gick på och krumbuktade sig alldeles som en hund, som hälsar på sin herre.
Och runtom stod trollungarna och skrattade åt den gamla stubbdraken och var så glada. Det var trollungarna som hade visat tomten, både var Kaj och Kajsa fanns och var draken låg. Och tomten hade fogat ihop bitarna på draken och sprutat över den med sin trollspruta, så den blev levande igen. Så där hjälpsamma var förstås trollungarna, därför att Kaj och Kajsa hade släppt in dem i den vackra slottsträdgården, annars brukar inte trollungar vara hjälpsamma mot människor.
Ja så bar det äntligen i väg hem. Och när barnen flög över trollkungens ö, så vaknade han av vingbruset och satte sig upp alldeles yr i huvudet. Han hade sovit hela tiden så gott av Kajsas vaggvisa.
