Sedan sprang de in i stugan efter en töm åt sin flygdrake, för de tänkte leka att de flög ut i vida världen.
Men i den gamla ihåliga eken näst intill bodde en liten grå tomtegubbe, som var så full av spektakel och odygd, fast han var flera hundra år gammal. Och när barnen var inne i stugan för att leta efter en ny töm, då kröp han fram ur sitt hål och sprutade över hela den gamla stubben med sin trollspruta, så den blev alldeles levande.
Och när Kaj och Kajsa satte sig upp på draken och ropade: »Nu flyger vi ut i vida världen», då började det knaka och braka i det gamla skrället, och så, hux flux, bar det i väg rakt upp i luften med dunder och dån, och barnen måste hålla sig fast med båda händerna för att inte trilla av.
Och så vände flygdraken på huvudet och ropade med dånande röst: »Vart skall det bära hän?»
Kajsa vågade inte svara, men Kaj skrek: »Till landet Längesen!»
Då slog draken med sina stora vingar och snurrade runt i luften så mossan yrde, och så satte han kurs mot en blå strimma långt borta. Den strimman var det stora blå havet, och långt bortom det blå havet ligger landet Längesen.
