Sida:Rim och verslemningar (Lind 1881).pdf/15

Den här sidan har korrekturlästs


5
Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne.

uppmärksamhet. Hvad däremot angår fornsvenskan, som bevarat så få och torftiga kvarlefvor af den poetiska alstring, som dock säkert funnits äfven hos våra förfäder, har detta endast i ringa mån varit händelsen. Vår älsta literatur, fattig på vers, om än icke fattig, som man länge trott, är likväl ganska rik på rim. De gamla landskapslagarne innehålla nämligen mycket af det senare och icke så litet äfven af det förra. Ett närmare skärskådande af bådadera skall blifva ämnet för denna afhandling. Rim och versform höra naturligtvis nära till sammans, eftersom det förra utgör en väsentlig be- stämning hos den senare, men då rimmet kan äga en själfständig tillvaro, och man således icke utan vidare har rätt att af dess befintlighet sluta till versformens tillvaro, torde đet vara lämpligast att betrakta dem hvar för sig, och då begynna med rimmet såsom något på förhand gifvet och påtagligt, för att därefter tillse, huru vida några egenskaper hos det samma finnas, som kunna tjäna till stöd för det gamla antagandet, att lagarne en gång varit affattade i poetisk form, och huru vida de i sin nuvarande gestalt bevarat några lemningar af denna poetiska form.


Uddrim.

Vid utarbetandet af den följande förteckningen öfver dessa har det stundom visat sig svårt att afgöra, hvad som verkligen är rim och hvad som blott skenbart är det. Naturligtvis kan det mången gång vara en ren tillfällighet att ord med samma begynnelsebokstäfver kommit att stå i närheten af hvarandra. Det har varit mitt bemödande att söka undvika sådana skenbara rim, eller åt minstone ej bygga några slutsatser på andra än fult säkra och pålitliga exempel.

1. Vokaliska uddrim.

  • affraþæ och awite. U. i. 10; Vm. II i. 15 pr. [1].
  • agha och ærua. Ö. g. 16 pr.
  • aign och oyra, G. 20,6, 53.
  • aker och æng. allm.
  • aldæ oþæl. U. i. 1 m. fl. st.
  1. Lagarne betecknas endast med begynnelsebokstafven. Vm. = västmanna- och Sm. = smålandslagen till skillnad från västgöta- och södermannalagen. Fragm. af Ö. = det i Tidskr. for fil. og ped. B. VI trykta fragmentet af östgötalagen.