Sida:Rim och verslemningar (Lind 1881).pdf/18

Den här sidan har korrekturlästs


8
Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne.

kan blott säga, att så varit på den tid, då rimmen bildades. De hit hörande exemplen upptagas här i ett sammanhang.

  • war æller an. U. þ. 5,5 o. flerest.
  • annor — warþe. Vm. I m. 11; Vm. II m. 22 pr.
  • anfriþ — uartima. Ö. æ. 21.
  • anwærk ok warwærk. U. kk. 14,9.
  • uæþia fæst — aþal fæst. Ö. es. 16,2.
  • sua sum atte ok lagh uaru. Ö. flerest.
  • vanð lyti — ænliti. Bi. 14,2.
  • eld watn. U. m. 19,2; H. æ. 13 pr.
  • til wiz oc aldærs comen. Vm. II æ. 8,1.
  • i ogildum akri oc a wærkum sinum. Vm. i þi. 3.
  • firi wildæ saker oc awnð. S. þg. 4,2.
  • er eþa litvan. G. 19,6.
  • vitnum ok mæt orþum. Bi. 37,1.
  • ia ok viliæ. V. II add. 11,12, 8.
  • ia — goþuilia. Ö. æ. 20.
  • uilia ok iakuæþi. Ö. b. 1,4.
  • witwillingær — owormaghi. U. i. 4,5, 8,1,3 o. flerest.


  • od ok æg. V. I m. 1,2, 3 pr.; V. II dr. 3; Ö. vm. 6.
  • oddær wiþ und. U. m. 12,6; Vm. II m. 11,3.
  • omne eller ærni. S. kk. 2 pr., b. 18 pr.
  • omynd — urgæf. Ö. æ. 10 pr.
  • omynd — öra. Ö. g. 29,2.
  • op ok akallan. Ö. eþ. 3 pr. o. flerest.
  • opta ær ilz dömi.[1] Vm. I kr. 9 pr; Vm. II kr. 24,12.
  • orkar egh annar tylftar eþum. Ö. d. 3,2, vm. 8,2.
  • orth oc amen. Sm. 18,1.
  • orþ eþa ymil. G. 20,15.
  • orþlös oc eþlös. Vm. II m. 30,10.
  • orðum — athawm. V. IV, 14,14.
  • otær — or a. V. I fb. 7,1; V. II u. 15.
  • ovormagha — avita. Bi. 14.


  • ughurmaghi ælla annöþughær. Ö. vm. 15,4.
  • i vgildum akri. Hednalagen; Vm. I þi. 3.
  1. Sammanställningen ilz dömi är väl liksom ilz öki att fatta såsom två skilda ord.