Sida:Rim och verslemningar (Lind 1881).pdf/19

9

Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne.

• vndiruiþ — aldinuiþ. V. I fs. 2,1; V. II fb. 3.
• vngan oformaga. G. 14,2 m. fl. st.
• wp ælla attir. Vm. I b. 22.
• ut at akre ok up at andrum. Ö. kr. 9.
• utæn — innæn. U. kp. 2 m. fl. st.
• utgærdhom oc abudhom. V. V,2.
• utskyller oc ingæl. V. V,1.

• ykia^[1] ok ater taka. Sm. 15.

• þæt skal e vgilt uaræ. V. I lr.
• äghum äller almänningium. H. m. 5 pr.
• engh æller almenninge. V. II u. 10, 14.
• eng til anx sætiæ. S. b. 8.
• engium eþa aign. G. 27.
• i ängi akerfastu. H. m. 6,2.
• ænkiur ella owrmagha. Vm. I þg. 1.
• ænskær at ædllum. V. IV, 16,8.
• ærfþ æller ærft goz. Bi. 1.
• ærræt ok undæt. U. m. 8 pr., 12,6; S. m. 22 m. fl. st.
• æruan — æt lede. Ö. æ. 20.

• öya skiuli ællr utnæsæ. U. m. 11 pr.; Vm. II m. 10 pr.
• öyær æller almannæ leeþ. H. m. 37 pr.
• öknum ællr almæningium. U. m. 8, v. 20; Vm. II m. 8 pr.
• öre firi ekiu. V. I fs. 3.
• öx oc æmber. Bi. 41.
• öxse ællær öknöte. V. I fs. 2; V. II fb. 5.

Den för det vokaliska uddrimmet i isländskan gällande regeln, att rimorden hälst skola börja med olika vokaler, finna vi iakttagen äfven i fornsvenskan. Undantag därifrån förekomma i båda språken.

2. Konsonantiska uddrim.

• Bain heilom oc Brust heilom. G. add. 5 pr.
• i bali brinna el. brænna. U. m. 19 pr. o. flerest.
• band — bonaþr. G. 65.

1. Detta ord är säkerligen det samma som det isländska víkva, ýkva, ýkja. Så tydes det äfven af Kock, Förklar. af fornsv. lagord. s. 81 — 85, där frågan utförligare behandlas.